Bara håna mig, gör det!!

Min första demo på pianot skulle visa sig locka till mer skratt än beundran... jag tyckte att den var ganska ok ändå, lite fel tempo på nåt ställe men hade jag varit kvar hos Karolin och Martin hade garanterat mer än ett barn sjungit med.

Ringde mamma igår och pratade stickning. Skulle kolla om vi hade lite beskrivningar hemma som jag kunde ta över. Hon frågade vad det skulle vara för sort. När jag sa att det gällde hur en avig respektive rät maska såg ut sa hon att det inte var den typen av beskrivning som finns i hennes låda. Hon erbjöd sig att visa live på söndag... måste skaffa garn tills dess alltså. Men hon tar bra betalt!

Hon kan inte komma ihåg min svarta elefant eller mumintrollet så så minnesvärda var de! Det enda hon kom ihåg var den fula långa ormen (jag vill minnas att han kallades ormen Långe)med stoppningen halvvägs ut genom alla gigantiska maskor. Det var brorsan som virkade eller stickade den, målet var att göra den jättelång så maskorna blev väldigt lösa, han hade garanterat nån tävling i skolan. Ful var den och min elefant är värd bättre än att hamna i skymundan för den där hopplösa saken!