Home sweet home

Jag ska absolut inte klaga på mina fyra dagar i Sundsvall. Även om grundorsaken till resan var tråkig så har dagarna varit fantastiska och jag har träffat många goa glada släktingar, gamla och unga blandat. Hann med några mindre turer ut i naturen, den slår ju Malmölandskapet med hästlängder. Vädret har varit perfekt och mycket varmare än normalt där uppe. Men i slutändan så är jag ändå glad att jag bor här nere... det är något som gör att det är lättare att andas här. Problem finns det överallt men det är inte riktigt samma problem och jag är van vid att ta tag i dem som finns här nere och på "vårt" vis. När norrlandslocket lagts på finns det inte längre svängrum att agera som vanligt. Jag förblir en konstig akademiker med andra värderingar. Ska jag beundras eller beklagas? Det kan inte jag avgöra...

Väl hemma i Malmö på centralen var det nån idiot som tagit min väska i flygbussen. Fanfanfan! Jag visste att det kunde hända för det stod en likadan men nyansen ljusare i ett annat fack. Så jag ställde den naturligtvis inte där för att undvika förväxling. Men så skedde ändå. Mina nycklar låg i väskan så jag kunde inte komma hem. Ringer Johannes istället och kräver en fika (trots att han bara sovit i 3 timmar efter sin Londonresa) i väntan på att pappa kommer med extranycklar. Det var inte lönt att gå till flyggbussarnas kontor eftersom det var stängt, det deklarerade chaffisen högt och tydligt för mig. Men jag stod kvar lite i alla fall och plötsligt kom en tjej med min väska så jag högg henne vid övergångsstället och fick min väska. Hon blev lite purken för att jag inte tagit hand om hennes väska. Varför skulle jag?! Efter det tog jag mig i alla fall till St Knut och kollade fotboll och åt veckans hundrade pizza med Johannes på Vinnies. Men det var precis det jag behövde... så tack Johannes även om du var toktrött... fotbollen var din idé ;)