Phemma.net

I vår datoriserade sambovärld så saknades det länge en gemensam hemsida. En sådan är ju essentiell för två tekniknördar där den ena vill ha saker samlade på ett bra ställe och den andra älskar att skriva om oviktiga saker som om de vore väldigt viktiga.

Vi enades om att phemma skulle bli samlingsnamnet för familjen, slitstarkt och kommer att hålla länge. Innehållet funderades över... "vi vill ha en receptsamling med mat som vi gillar" - check!, "vi vill ha ett fotogalleri"- check!... sen kom vi inte på så mycket mer som vi ville ha med. Men det kommer att fungera lite som en kom-i-håg för oss själva.. ett foto på det där vinet som var så smarrigt, eller listan på ingredienser i mitt senaste lyckade hopkok på spisen. Sen tar man alltid en massa bilder som man vill kunna se även om den togs från den andres mobil.

Eftersom det blir en samling av händelser i vårt liv och förhoppningsvis en inspirationskälla i köket så delar vi gärna med oss till våra nära och kära.

Välkommen till Phemma.net!

Hundfri och temposänkt

Idag lämnade jag för första gången Saphira på dagis. Hon var lite nervös i början men sen vågade hon hälsa på de andra hundarna och hon blev riktigt glad när hon fick se Gösta från valpkursen där också. Hon var på väg ut på promenad när jag åkte och verkade inte sakna mig nämnvärt.

Tidigare har jag planerat en massa som jag ska göra när jag inte behöver se efter henne varje minut. Planerna gick dock i stöpet med förkylningen. Idag har det halsonda gått över i slemhosta och näsan rinner som en öppen kran. I feel good! Ska tvätta och städa sen lägga mig ner och läsa en bok tills det är dags att hämta hem Snuffan igen.

Ringde även till SonyEricsson Service center idag för att kolla om min mobil börjar närma sig ett helt tillstånd. Tror jag har missat att skriva om min nya telefon som buggade som tusan redan från början och till slut tröttnade jag och lämnade in den. Till exempel fungerade inte alarmet så ofta vilket är en bummer om man vill komma upp i tid varje dag. Nu har de haft mobilen inne sen den 28 augusti så jag tyckte det var dags att bli klara med den. Skulle ta två veckor bara egentligen. Men det verkade som att den skulle bli klar nu under denna veckan, vilken dag var dock oklart. Jaja, det blir nog bra. Sålänge de fixar den så att den fungerar är jag nöjd.

Nu ska jag packa ihop tvätten och bege mig ner till tvättstugan. Hör ni nån som hostar så är det bara jag :)

På bättringsväg!

Jag bestämde mig för att jag inte har tid att vara sjuk så därför har jag tömt det befintliga apoteket här hemma och bett brorsan fylla på med mer braiga saker. Jag har fått en massa soppa, panodil, senega, strepsils och nykomlingen Zyx. Zyx är en halstablett med antiinflammatoriska egenskaper som gör att den lindrar smärtan i halsen också. Superbra ju! Heja Sverige som redan kommit på den. Zyx mint smakar som Dr Dryels om ni minns dem, de finns kanske fortfarande. Men lagom mycket mint, ganska söta och fullkomligt hopplösa för gommen om man äter för många.

Trots mina försök att agera pigg så tycker Saphira att jag är hopplöst tråkigt sällskap. Hon springer hela tiden in under sängarna och stjäl diskborstar som vi har på förvaring där tills det är dags att byta i köket. Dock har jag kommit på tricket att torrfoder mycket väl går att träna med. Det behöver inte vara något fancy med salamismak här hemma där det inte finns några andra hundar som stör.

Men vad gör man när man är hängig då? Jag kollar på tv och försöker läsa bok. På tv visar de Cesar Milan på söndagar vilket jag gillar. Lär mig om hur jag inte ska vara med min lilla vovve. Sen visar de även Idol. Men det går inte att kolla på för det är så pinsamt att jag måste byta kanal hela tiden. Har folk inte spelat in sig själva någon gång och hört hur jävligt det låter? Det gör ju ont i hela kroppen att lyssna på.

Nu ska jag värma lite soppa och sen ska Snuffan få mat och vi kan gå på lunchpromenad.

Ett exempel på Idol-humor

Sviterna av resan

Redan igår kände jag lite i halsen att det retade och jag somnade på natten med halstablett i munnen och vaknade nån timme senare när den var slut och det återigen gjorde ont. Är det någon mer än jag som kommit på tekniken att sova med halstablett i munnen? Funkar väldigt bra i alla fall.

Tidigt imorse åkte Philippe till Rom på konferens så jag har varit ensam hemma med Snuffan. Vaknade nån timme senare när Saphira fått tag i en rulle silvertejp. Redan då hade jag en känsla av att hon inte skulle tycka att jag var rolig alls idag. Mycket riktigt, hon tycker att jag är hur tråkig som helst. Jag vill ju bara ligga och sova bort febern och dricka varmt när jag är vaken. Promenaderna blir korta och lekstunderna obefintliga. Hittade på ett bra sätt att aktivera henne som leder till att jag blir aktiverad imorgon. Både lunch och middag packades in i tomma pastakartonger. Det tog henne ett tag att få ut alla torrfoderkulorna och hon hade väldigt roligt under tiden. Även efteråt hade hon roligt då hon rev kartongerna i tusen småbitar. Så min aktivering består i att få upp alla tvåtusen bitarna.

Men det får bli imorgon... nu ska jag dricka upp min varma choklad som jag gjorde sen jag tröttnat på te och nyponsoppa. Lyckades riktigt bra med en massa kakao och nästan lika mycket socker. Snuffan sover äntligen och det är skönt, ska kanske passa på att ta en tupplur själv när chokladen är slut.

Coldplay

Vi har varit uppe i Stockholm i tre dagar för att bland annat se Coldplay spela i Globen. Laglydiga som vi är så tog vi inte med oss kameran in till arenan. Vi ångrar det lite nu i efterhand eftersom bilderna inte blir jättebäst med mobilkameran. Men samtidigt så var det så många runtomkring oss som missade hela konserten för att det fotade och filmade hela tiden så de glömde njuta av stämningen.

Rutinerad konsertbesökare som jag är så lärde jag de andra att tränga sig i kön som ringlade lång utanför ingång 4. Därför kom vi väldigt långt fram också utan att behöva köa i flera timmar innan insläppet, 10 minuter räcker gott och väl!! Chris Martin har helt enorm energi, han hoppar omkring som en tok på scen.

Runt scenen så hängde det stora klot som de projicerade bilder på... de var väldigt tuffa. Just på bilden spelar Chris gitarr men ofta satt han framför pianot och hade kortare pianokonserter, tror han har en karriär som pianist när han var liten... kan se mig honom som barn sittandes och öva i det oändliga på stycken hans föräldrar tyckte han skulle kunna.

Konserten avslutades med ett enormt hav av konfettifjärilar. Vissa var i vanligt silkespapper, andra i självlysande plastigt papper och en del i metallfolie. Det gav väldigt häftiga ljuseffekter när de belystes på olika sätt. Vi samlade på oss några fjärilar som minne :)

Dagarna i Stockholm har annars varit lysande! Vi bodde på Skanstulls vandrarhem. Definitivt prisvärt och fräscht. Sen hittade vi världens bästa café, Vetekatten, där vi fikade båda dagarna. Mmmm, får se om Annika eller Rasmus kanske har bilder utanför konserten.

Nils Holgersson

Vissa minns nog att jag fick en flygresa i 30-årspresent av Philippe som inte blev av då det var tänkt eftersom jag mådde illa och var helt vit i ansiktet efter mindre än 10 minuters flygtur. Vädret var väl inte det bästa, det blåste en hel del. Trots det så har jag varit så nervös för att jag inte vetat hur stor del av illamåendet som var beroende på vädret och hur stor del jag kan skylla på dåliga gener. Igår var det superfint väder ute, inte så mycket vind, jag var proppad med åksjuketabletter och då gick det så här:

Vi är uppe! Yay! Jag är superglad, för jag mår inte det minsta lilla dåligt :)


Jimisola är en säker pilot... hoppas han får jobb på SAS när han tagit examen, då ska jag flyga med honom alltid.

För första gången kände jag mig ganska säker på kartan. Det är roligt att se saker ovanifrån. Jag kände så väldigt väl igen många platser och visste på något sätt precis hur det skulle se ut uppifrån. Mölle och Kullen var vackert.

I huset uppe till höger är jag uppvuxen. Man kan kanske se mamma och Saphira i trädgården.

Vi fick inte flyga så långt in mot stan så bilderna på Slussgatan blev sådär. Men Philippe fick en bra bild på torson. Därefter flög vi vidare ner mot Falsterbo, Trelleborg där vi vid fyren Alma svängde upp igen mot en andra tur över Bosjökloster och sen landade vi. Då hade vi cirklat runt speciella föremål ett par gånger för mycket för mitt huvud och det var skönt att landa. Men jag är så glad att jag vågade och klarade hela flygturen utan alltför vitt ansikte. Tack Philippe för en jättebra present och tack Jimi för att jag fick flyga lite själv när jag var som vitast så jag glömde bort det för en sekund!