Tillsammans är man mindre ensam

Den här boken...
Det är absolut inte jag... men det e ju jag!
Finner att mina ord till tankar är besudlade av intryck från boken. Kommer inte ur, har hamnat i samma rytm, samma finfula melodi. En inbillad klarsynthet om min egen person. Det är poesi, det är sentimentalt skräp. Det är vackert, det är kväljande.

Slutet är som att bränna vid en från början lyckad måltid till oätlighet. Det plastiga fodralet från en dålig chickflick tjongar till rakt i ansiktet.

Jag river ut de tre sista sidorna och fortsätter nynna...