Lönt att bli upprörd?!

I förra veckan visade jag Skånepartiets (eller snarare Skånes Självständighetspartis) program för min bror. Istället för den reaktion jag förväntade mig så satte han sig och gapskrattade åt det de skrev. Tyckte att partiets befängda åsikter gjorde dem roliga.

Pratade någon dag senare med min far där han visst lyssnade när jag läste men sa ändå sen... men Emma det där är inget att bry sig om, det är ett så litet parti. Ja pappa, ändå så har Centrumdemokraterna (de heter så i Schvaloev) mandat i kommunfullmäktige. På kommunal nivå behöver man inte vara så stor för att göra skillnad. Det är det som är charmen med kommunpolitiken... eller nackdelen i detta fallet.

Jag vet inte vad det är som skapat min familjs fullkomliga oförmåga till upprördhet över såna här saker. Tror ibland att tredje världskriget skulle kunna starta utanför dörren och pappa skulle ändå säga: Emma, lägg inte energi på det där, det är bara trams. Klart som fan att det är trams! Det är ju därför jag är förbannad!

Jag vet inte om det är rätt att reagera över partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Skånepartiet eller alla andra främlingsfientliga partier. Kanske ger det bara dem mer bränsle. Eller så finns det alldeles för många personer i det här landet som är omedvetna om deras existens och ökande talan i det svenska samhället. Personer som kanske inte ens röstar. Det hjälper inte dessa partier... men det motverkar dem inte heller. Borde inte någon öppna ögonen på dem? Jag är kanske inte världens största anhängare av valundersökningar men de tyder ändå på att dessa partier kommer att få ett skrämmande stort antal röster. Speciellt bland unga. Herregud... på min tid var det MUF som hade de bästa festerna! Vad är det som lockar röster bland unga idag?

Har läst på både SD och NDs hemsidor idag och det är på något sätt som att kliva rakt in i en sekt som man inte är medlem i. För att hålla sig inom lagen skriver de ganska försiktigt om sina ståndpunkter. Det mesta står att läsa mellan raderna. Men det här med att läsa mellan raderna är fullkomligt livsfarligt. Jag gjorde det och såg vad jag ville se, blev äcklad och rädd. Hur många gör inte på samma sätt? Fast läser då in något som de håller med om, vill kämpa för, kanske till och med slåss?

Jag tror ni förstår vad det är jag vill säga. Det MÅSTE vara lönt att bli upprörd. Funderar på att bli familjen Engwalls första rebell. Kan man bli det sen man lämnat tonåren???