Jag och disneyfilmer

Passade på att gå på bio igår igen. Det regnade ju ändå. Drog med Annika på Narnia - Prince Caspian. En till största delarna ganska intetsägande film, precis så som många disneyfilmer faktiskt är. Men de har alltid med karaktärer som jag faller pladask för. Denna gången var det Badger som fångade mitt hjärta. Han var söt att titta på, lagade soppa hela förmiddagen och det gjorde jätteont att se när han fick en pil i sig i kampen om Narnia.

Jag ska ha en talande grävling som lagar soppa.

Om ett tag ska jag förmodligen ha en robot som heter Wall-E också.

Men kanske detta året...

Förra året önskade jag mig en fluffig grå steppande pingvin i julklapp. När jag meddelade min önskan till mamma tittade hon på mig som om jag inte var klok... hon sa nåt i den stilen också.

Detta året vill jag inte ha en fluffig grå steppande pingvin längre... that is so last year... nu vill jag ha en matlagande liten råtta istället med en bedårande rosa nos.

För er som inte sett Ratatouille än... GÅ OCH SE DEN!! Den är fantastisk! Jag levde mig in i Remy's alla olika sinnestillstånd, han är väldigt rar och skulle definitivt göra sig bra vid min sida :)

Förstör inte nu!

Men nej! Kanske är Janne den enda som kommer hålla med mig nu... men Claire Forlani har joinat the CSI NY crew... och det är inte bra!

Hon ska för alltid vara höljd i ett litet skimmer. Samma skimmer som filmen Meet Joe Black är höljd i där hon spelar mot den vid tillfället OOH så snygge Brad Pitt.

Bio, bubbel och resår

Efter Kalles brunch var min tanke att sova några timmar för att sen kunna hitta på nåt skoj på kvällen. Istället satte jag mig och lärde mig sticka resår... 2 aviga, 2 räta. Men halsduken som jag ska sticka ska bara vara en maska av varje. Det är faktiskt finare än vad det ser ut på bilden... det är rakt och inte snett.

Hade tre biofilmer att välja mellan på kvällen, alla började kl 21 så lämpligt. Kalle fick välja och valde då den romantiska komedin Last King of Scotland. Lagom för en lördagkväll. Filmen är väldigt bra. Forest Whitaker som spelar Idi Amin är värd sin Oscar hundra gånger om. Han växlar från att vara en misstänksam, paranoid och arg person till en charmig, skämtande och broderlig person på en sekund. Man får se bilder på Idi Amin i slutet av filmen och då inser man att det var exakt så han var som person, fullkomligt oberäknelig.

Klockan var bara lite efter 23 när filmen var slut så vi satte oss på Svea och skålade i lite bubbel och sen ett rödvin som var väldigt gott, men som inte finns på Systembolaget naturligtvis. (2006 Diemersfontein, Pinotage från Sydafrika)

Vid 1 traskade vi hem, käkade lite korv och skrattade åt en kille som trodde han kunde betala med kort hos korvtanten med låda på magen.

I väntan på Jack Dawson

På samma vis som det finns en del låtar som jag inte förstår varför jag gillar så finns det en del filmer som jag inte förstår varför jag tycker är jättebra. Titanic är en av dem. Men den filmen drar min uppmärksamhet till sig likt en magnet. Jag har inte sett den så många gånger, fyra kanske... första gången på Odeon i London när jag var på väg hem från Leeds 98, senast alldeles nyss på tv.

Vilket öde Titanic gick till mötes är något alla vet, men ändå satt jag där på bion tillsammans med hundratals högt snyftande engelsmän (engelskor?) och vägrade tro att fartyget skulle sjunka. För att det trots allt gör filmen mer trovärdig så har jag nu accepterat att Titanic sjunker. Men det är riiiiiiiktigt jobbigt när Jack fryser ihjäl i vattnet. Inte så att jag fäller några tårar, filmer har sällan den effekten på mig, men det gör ont i hela mig... han e ju så bra! Hittills har jag inte sett någon annan film där jag varje gång bävar inför det jag kommer att se, trots att jag vet exakt vad som kommer att ske. Men jag skruvar på mig i soffan, jag vill sträcka ut en hand eller i alla fall springa tokfort bakåt så att även tiden skruvas tillbaka och jag kan övertyga Jack om att inte gå ombord. Alla tjejer vill ha en Jack Dawson, så är det bara. Alla tjejer är värda en Jack Dawson, så är det bara med det också.

Kollade för första gången upp exakt var det var Titanic sjönk... jag har en massa bilder i mitt huvud som jag vet är fel men så länge jag inte kollar upp dem och ändrar bilden till den korrekta så finns den felaktiga kvar för att det inte finns något annat att ta fasta på. Till exempel trodde jag fram tills vi läste om Europa i skolan att Holland var en stor ö någonstans lite väster om Sverige. Eftersom Titanic krockade med ett isberg och de största isbergen finns på Antarktis så sjönk hon naturligtvis någonstans i krokarna söder om Australien (Min slutledning snarare än fakta säkerligen). Fast min bild är väldigt diffus och jag ser egentligen bara Sydpolen söder om Titanic och inte så mycket ovanför. Detta trots att jag vetat hela tiden vilken rutten var. Kommer ta tid innan min bild förändras där... dock har jag kommit över att Holland inte är en ö.

Efter IKEA och spackel

Var ute på IKEA och shoppade lite prylar så jag kan hänga undan mina vinterkläder ordentligt på vinden, nu ska de plastas in fint och komma fram till våren som en rykande färsk DV. Köpte naturligtvis den obligatoriska toaborsten också. Johannes köpte limegröna servetter to go with his toaborste. Efter en kort tur på Optimera där vi diskuterade Bahcoskruvmejslarnas vara eller icke vara åkte vi hem till Johannes och helspacklade väggar. Boy, I make spackling fun!

Senare på kvällen vankades det romantisk komedi i Annikas nya soffa. Johannes stod för filmvalet... Musical and Lyrics (eller nåt i den stilen), en skräpfilm med Hugh Grant. GUD så dålig!!! Hugh Grant ser riktigt gammal och sliten ut, man fick rysningar av close ups. När det återstod 20 minuter pajade ljudet av nån skum anledning så vi fick knö ihop oss lite i soffan och titta på slutet på datorn istället.

Inte ens Vårfruafton...

Nä, det är på söndag det är Vårfrudagen och därmed tid att käka våfflor. Men eftersom det inte hinns med på söndag så fick det bli idag. Kaffe, även om det var nymalet och bryggt i Kalles Presso och från Etiopien, var inte min kopp te ikväll...

En stund senare fanns det plats för kanelbullar, juice och Das Leben der Anderen... verkligen bra film, rekommenderas varmt till den som inte sett den.

Bubbel

Nä, det är inte den 13e men två månader har passerat förbi utan bubbel och i nästa vecka är Annika bortrest. Ett glas till sushin funkar perfa.

Såg Blood Diamond. Leonardo är fortfarande inte min favorit men även i denna film presterar han bättre än vanligt... han har tjockat till sig som Annika sa... då menade hon inte att han har blivit tjockskallig utan han vuxit till sig och inte ser ut som en kyckling längre. Men han kommer alltid att pipa som en kyckling och snygg kommer han aldrig bli.

Bingo på bussen som går precis utanför SF, strålande!

Weebl & Bob

Nr 21*, en halv liter mjölk och The everyday happenings of Weebl, and sometimes Weebl's friend Bob... jo då, jag känner mig piggare nu.

*röd curry från thaistället på hörnet

Leo vs Matt

Nä, jag tänker inte jämföra skådespelarinsatser... jag ser väl inte någon av dem som speciellt stora skådespelare... men Leo var ovanligt bra denna gången. I Departed alltså, han har ju fler filmer på G just nu. Men Departed är en riktigt bra film, på underhållningsnivå, men tillräckligt många överraskningsmoment för att det inte ska bli långtråkigt. Kanske lite överdrivet mycket fula ord, men det är kanske så det låter!? Hamlet slutet hade jag inte valt själv heller... Nån mer än jag som tror Leo är pappan förresten?

För ett par dagar sen nådde jag en insikt som jag inte kunde sätta ord på riktigt. Men det är ett ord för när jag når den punkt då jag inte längre bryr mig om något (inte allt utan något specifikt), för att det inte är värt min tid eller energi, och jag kommer ännu ett steg närmare mig själv och är väldigt nöjd med det. Tillfreds var det närmaste jag kunde komma på just då, men det täcker inte in allt. Men igår så upptäckte jag Ordet... Oberoendeframkallande... vissa personer som vill vara väldigt viktiga blir istället oberoendeframkallande. Just nu ett fantastiskt ord i mitt liv :). Tack Timbuktu för det!

Nu ska jag dricka lite juice och sen sova... det kommer bli en bra helg, imorgon närmast vinprovningsdags igen.

Bra matställe?

Haha, trodde att jag skulle gå en runda med Mikkel men när jag skramlade lite med kopplet så tittade hon sömnigt på mig, lyfte knappt huvudet från soffan där hon ligger hopkurad. Not interested!

Men snart ska vi gå ut i alla fall för jag vill komma ut lite. Vädret börjar ta sig igen nu tycker jag.

Kollade lite på Days of our Lives istället... jag förstår ingenting av den serien. Jag tycker normalt att man brukar kunna hänga med i den typen av serier även om man inte sett ett avsnitt sen man var sjuk våren 2002. Men nu är där en massa nya figurer med, alla känns lite mer stylade, lite pråligare smink. Jag har inga som helst planer på att sätta mig in i storyn nu heller :)

Ikväll blir det bio igen... finns mycket man bör se på bio nu, efter Departed ikväll så har jag Perfume och Last King of Scotland kvar. Sen har jag inte sett Bond än heller men jag vet inte... han har ju aldrig varit min favorit, oavsett skådespelare.

Innan bion blir det middag på ännu ej utsedd plats. Saknar just nu ett ställe som jag verkligen verkligen vill gå till, med bra mat och som inte kostar skjortan. Det ska inte ligga på Möllan då... Ett litet problem är att jag inte kan definiera vilken mat jag är sugen på... inte plankstek, så mycket vet jag.

The Prestige

Den planerade middagen med syskonen gick om intet då Per blev sjuk, så den skjuts lite på framtiden.

Istället blev det en oinspirerad middag på Vespa. Är det bara jag som tycker att Vespa i Malmö har tappat all sin glans? Pizzan var förvisso som den brukar vara, men salladen täckte knappt botten på skålen, hade en gurkskiva och en halverad cocktailtomat. Det slängdes ut bröd på borden i röda plastkorgar som verkade ha stått framme sen fredag lunch. Killen vid bordet bredvid, som satt ensam men inte alls var bekväm med det utan kämpade förtvivlat med sin mobiltelefon för att verka upptagen, gjorde kanske inte stämningen behagligare. Vi satt 20 cm från honom. Vi svenskar behöver space! :) Men det jag funderade över är varför det är så få som kan gå ut och äta ensamma utan att känna sig ensamma... varför ska det vara pinsamt eller udda? Njut av stunden med dig själv istället! Nä, det händer ju inte på Vespa då men ta en lugnare restaurang. Faktum är ju att man bara drar blickarna till sig när man leker med mobiltelefonen hela tiden, då märks man.

Efter 3/4-dels pizza för mig och nån tortellini för Ola så valde vi att dricka kaffe på Gustaf Adolf istället, det är ganska mysigt där inne. För det mesta sitter man bara på uteserveringen om somrarna, men det är helt ok inne. Där gjorde jag en annan iakttagelse... varför ställer man sig i kö till toaletten när det är ledigt på handikapptoaletten och inte en handikappad in sight?! Varför får man sen sura blickar om man skulle gå in på handikapptoan? Är det för att man tränger sig i kön? Känner sig folk lurade?

Jaja, efter det gick vi på bio... The Prestige, Christoffer Nolans nya film. Han använder samma trick som i Memento, hoppar i tiden, men på ett mindre förvirrande sätt. (Nu har jag bara sett Memento 15 ggr och somnat varje gång för att jag började se den för sent) Det sker saker i filmen som är på gränsen till det övernaturliga, innan det mesta får en förklaring förstås, som skaver lite i hjärnan. Man vill veta hur det går till. Jag är då typen som tycker om när allt får en naturlig förklaring så jag blir lugn, jag behöver inte fundera över eller tolka saker jag inte förstår, det är bara mänskliga karaktärer. Allt i filmen ges en naturlig förklaring, förutom en sak... den saken irriterar mig nu. Så filmen är bra, den är till och med riktigt bra, men jag kommer alltid att störa mig på den. Jag stör mig på den på samma sätt som jag stör mig på Memento (de delar jag sett) och jag tror minsann att det kan ha med Christoffer Nolan att göra ;)

Plot summary enligt någon:
A mysterious story of two magicians whose intense rivalry leads them on a life-long battle for supremacy -- full of obsession, deceit and jealousy with dangerous and deadly consequences. From the time that they first met as young magicians on the rise, Robert Angier and Alfred Borden were competitors. However, their friendly competition evolves into a bitter rivalry making them fierce enemies-for-life and consequently jeopardizing the lives of everyone around them. Set against the backdrop of turn-of-the-century London.

När man påminns om favoriter

Såg precis New York Waiting... jag ger inte så mycket för den filmen. Den kunde ha varit fantastiskt vacker och den kunde berättat om fantastiska personligheter, men nu utelämnade den allt (nästan) och det blir lite platt. Lite som ett dåligt ögonblick med James Blunt.

Men musiken är fantastisk! Inte så konstigt, i princip bara svenska singer/songwriters och Tori Amos. Dagens album blev Tori Amos Scarlet's Walk (speciellt låten A Sorta Fairytale även om den inte är med i filmen) och dagens låt blev Elin Sigvardssons When it comes to you... blir jämt glad av den låten :)

En ny bekantskap som jag inte tänker släppa på ett par dagar är Ebba Forsberg. Du som delar min oklanderliga musiksmak kommer gilla henne.

Hela soundtracket går för övrigt inte att köpa, det gör mig ledsen! Uuuuääääh! En massa bra låtar som går mig förbi... gillas inte!!!