The Prestige

Den planerade middagen med syskonen gick om intet då Per blev sjuk, så den skjuts lite på framtiden.

Istället blev det en oinspirerad middag på Vespa. Är det bara jag som tycker att Vespa i Malmö har tappat all sin glans? Pizzan var förvisso som den brukar vara, men salladen täckte knappt botten på skålen, hade en gurkskiva och en halverad cocktailtomat. Det slängdes ut bröd på borden i röda plastkorgar som verkade ha stått framme sen fredag lunch. Killen vid bordet bredvid, som satt ensam men inte alls var bekväm med det utan kämpade förtvivlat med sin mobiltelefon för att verka upptagen, gjorde kanske inte stämningen behagligare. Vi satt 20 cm från honom. Vi svenskar behöver space! :) Men det jag funderade över är varför det är så få som kan gå ut och äta ensamma utan att känna sig ensamma... varför ska det vara pinsamt eller udda? Njut av stunden med dig själv istället! Nä, det händer ju inte på Vespa då men ta en lugnare restaurang. Faktum är ju att man bara drar blickarna till sig när man leker med mobiltelefonen hela tiden, då märks man.

Efter 3/4-dels pizza för mig och nån tortellini för Ola så valde vi att dricka kaffe på Gustaf Adolf istället, det är ganska mysigt där inne. För det mesta sitter man bara på uteserveringen om somrarna, men det är helt ok inne. Där gjorde jag en annan iakttagelse... varför ställer man sig i kö till toaletten när det är ledigt på handikapptoaletten och inte en handikappad in sight?! Varför får man sen sura blickar om man skulle gå in på handikapptoan? Är det för att man tränger sig i kön? Känner sig folk lurade?

Jaja, efter det gick vi på bio... The Prestige, Christoffer Nolans nya film. Han använder samma trick som i Memento, hoppar i tiden, men på ett mindre förvirrande sätt. (Nu har jag bara sett Memento 15 ggr och somnat varje gång för att jag började se den för sent) Det sker saker i filmen som är på gränsen till det övernaturliga, innan det mesta får en förklaring förstås, som skaver lite i hjärnan. Man vill veta hur det går till. Jag är då typen som tycker om när allt får en naturlig förklaring så jag blir lugn, jag behöver inte fundera över eller tolka saker jag inte förstår, det är bara mänskliga karaktärer. Allt i filmen ges en naturlig förklaring, förutom en sak... den saken irriterar mig nu. Så filmen är bra, den är till och med riktigt bra, men jag kommer alltid att störa mig på den. Jag stör mig på den på samma sätt som jag stör mig på Memento (de delar jag sett) och jag tror minsann att det kan ha med Christoffer Nolan att göra ;)

Plot summary enligt någon:
A mysterious story of two magicians whose intense rivalry leads them on a life-long battle for supremacy -- full of obsession, deceit and jealousy with dangerous and deadly consequences. From the time that they first met as young magicians on the rise, Robert Angier and Alfred Borden were competitors. However, their friendly competition evolves into a bitter rivalry making them fierce enemies-for-life and consequently jeopardizing the lives of everyone around them. Set against the backdrop of turn-of-the-century London.