En vecka senare...

Det har skett lite förändringar i mina åsikter den senaste veckan...

PM nr2 är färdigskrivet och mitt nytvättade duntäcke och mina kuddar är torra. Dags att sova!

Skolan

Har suttit och funderat på vilka frågor som känns viktiga för mig inför årets val. Först tänkte jag inte så mycket på skolan. Trots att jag läser fortfarande så är det inte på min nivå i skolväsendet som debatten rör sig. Men när jag läser partiprogrammen så märker jag hur jag reagerar varenda gång skolan nämns. Hittills har inget parti visat upp en plan som jag tror kan fungera.

Jag har svårt att se att betyg från sjätte klass skulle förbättra skolan. Jag skriver förbättra skolan för jag tror inte att det är eleverna som ska bli bättre, jag tror det är skolan. Det är inte kraven på eleverna som behöver bli hårdare, det är kraven på skolan och lärarna. Jag tror inte på den svenska lärarutbildningen längre. Anledningen till det blir för lång att skriva.

Samtidigt så vet jag inte hur det skulle bli om man verkligen satte betyg på barnen från sjätte klass. I den åldern hade jag nog sett det lite som en morot. Jag tyckte om att vara bäst och tävlade jämt med Jessica och Gunnar. Men det handlade mer om antalet Disney-stämplar eller guldstjärnor i boken. (Det var lite tidigare i skolan kanske) För mig hade det fungerat med betyg i den åldern. Men samtidigt vet jag så många andra i min klass som det inte hade fungerat för. De som hade tappat sugen att läsa direkt. De var lika tävlingsinriktade som jag, men hade inte chansen att bli bäst. De gav upp, gjorde sånt de var bra på istället.

Jag tror att hela grundskolan främst ska handla om att stimulera barnens vilja att läsa och lära sig mera. Detta uppnås om barnen har roligt, inte genom att utsätta dem för inbördes konkurrens. Jag tänker testa en parallell som kan tyckas irrelevant men som jag tror funkar ändå. Fotboll.

Många pojkar (det här rör till största delen bara pojklag) börjar spela fotboll ungefär samtidigt som de börjar i skolan. Alla som vill får vara med, det är kul att gå till träningen och det är roligt att spela match. Sen dröjer det knappt tre år innan konkurrensen från den vuxna världen gör sig påmind. Lagledaren säger: Du är inte tillräckligt bra, du får sitta på bänken. Att hålla på med fotboll för att det är roligt och för gemenskapens skull är bortglömt. En 10-åring får veta att han inte håller måttet. Visst är han välkommen till träningen, men den kommer vara fokuserad på de bästa. Det roligaste, att få spela match, kan han glömma. Det här stimulerar inte någon till att fortsätta, det finns ingen belöning, såvida de inte tillhör A-truppen.

Jag tror att det kommer bli exakt likadant med skolan. De som redan tillhör A-truppen kommer att stimuleras ännu mer och göra bättre ifrån sig om ett betyg hägrar. De andra kommer att tappa sugen. För att man överhuvudtaget ska vara frestad till att konkurrera inom ett ämne så måste man tycka att det är roligt. Inget blir roligt om det ställs krav från start.

Sen kan jag inte påstå att Socialdemokraternas skolpolitik som varit snarlik de senaste 12 åren har lett till förbättringar i skolan. Skolverket själva säger att något måste förändras, kanske med åtgärder de tidigare inte ansåg vara nödvändiga. Skolministern och statsministern blev nedröstade då de ville ha nationella prov i tredje klass. Bra. Men det visar på att de själva inte är eniga inom partiet.

Som jag skrev tidigare så tycker jag att alla partier lägger krutet på fel fråga. Det är inte barnen som ska förändras, det är skolan och lärarna.

Men vilken regering kommer att nå den insikten först och arbeta för det?

Tanken tagen på bar gärning

If man was able to drain all repetition from his life so that each moment was a unique creation, if each place, each event, each thought were new and filled with the risk of uncertainty, chased by a small demitasse of anxiety, with the awesomeness of novelty and surprise, that would justify a real life, not like these mass-marketed, manufactured little existences we live today, where each scene in our concocted existence is set in a home or job, with the same recurrent cast of minor characters.

Det bara påminde så mycket om resonemanget i en diskussion jag haft senaste tiden att jag var tvungen att skriva av stycket i boken. En väldigt intressant diskussion för övrigt :)

Korsallergi

Imorse åt jag kiwi till frukost. Det resulterade i vad som nu känns som en miljon blåsor i min mun. Ibland kan jag äta kiwi... ibland kan jag det inte. Blev lite nyfiken... tog en banan för det kändes som att den skulle ta bort det onda, och började läsa på Internet om kiwiallergi.

Min kiwiallergi grundar sig förmodligen i min allergi för björkpollen. Jaha, tydligen en vanlig korsreaktion mellan födoämnes- och inhalationsallergen. Men, finns det nån koppling till min melonallergi då?? Nä, den verkar vara sällsynt. Kan bero på allergi mot ragweedpollen, nån avlägsen släkting till gråbo som växer i Nordamerika. Allergin är inte vanlig i Sverige i alla fall. Nä, vem fan vill vara vanlig? ;)


Däremot så är man ofta känslig för banan om man inte tål kiwi. Det är jag egentligen det också... om de är brunprickiga har jag länge trott att det är smaken jag inte gillar, men det är faktiskt eftersmaken i form av ont i munnen jag inte gillar. Dagens banan var ett oprickigt exemplar. Finns faktiskt en koppling mellan melon och banan också.



Dagens roligaste korsallergi är den mellan husdammskvalster och snigel i alla fall. Den är mindre vanlig :)

DN-läsarnas kanon

I sommar har det varit någon form av omröstning på DN där läsare röstat på ett antal verk och så småningom skakat fram dessa 10, som de bästa eller nåt. Erkänner... har inte läst alla. Men kanske hälften. Känner att jag borde läsa alla dock. Men först har jag en bunke andra böcker jag ska läsa :)

Vilhelm Moberg: "Utvandrarserien"

Hjalmar Söderberg: "Doktor Glas"

August Strindberg: "Röda rummet"

Hjalmar Söderberg: "Den allvarsamma leken"

Selma Lagerlöf: "Gösta Berlings saga"

Joseph Heller: "Moment 22"

JRR Tolkien: "Sagan om ringen"

Mikhail Bulgakov: "Mästaren och Margarita"

Fjodor Dostojevskij: "Brott och straff"

Gabriel García Márquez: "Hundra år av ensamhet"

George Orwell: "1984"

Selma Lagerlöf: "Nils Holgerssons underbara resa"

Hela artikeln: DN-läsarnas kanon

Efter att ha läst Doktor Glas hade jag planer på att läsa Gregorius. Men jag blev så förbannad när jag var igenom halva boken att jag inte klarade av att läsa mer. Snuskgubbe... FYYYY!

Lönt att bli upprörd?!

I förra veckan visade jag Skånepartiets (eller snarare Skånes Självständighetspartis) program för min bror. Istället för den reaktion jag förväntade mig så satte han sig och gapskrattade åt det de skrev. Tyckte att partiets befängda åsikter gjorde dem roliga.

Pratade någon dag senare med min far där han visst lyssnade när jag läste men sa ändå sen... men Emma det där är inget att bry sig om, det är ett så litet parti. Ja pappa, ändå så har Centrumdemokraterna (de heter så i Schvaloev) mandat i kommunfullmäktige. På kommunal nivå behöver man inte vara så stor för att göra skillnad. Det är det som är charmen med kommunpolitiken... eller nackdelen i detta fallet.

Jag vet inte vad det är som skapat min familjs fullkomliga oförmåga till upprördhet över såna här saker. Tror ibland att tredje världskriget skulle kunna starta utanför dörren och pappa skulle ändå säga: Emma, lägg inte energi på det där, det är bara trams. Klart som fan att det är trams! Det är ju därför jag är förbannad!

Jag vet inte om det är rätt att reagera över partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Skånepartiet eller alla andra främlingsfientliga partier. Kanske ger det bara dem mer bränsle. Eller så finns det alldeles för många personer i det här landet som är omedvetna om deras existens och ökande talan i det svenska samhället. Personer som kanske inte ens röstar. Det hjälper inte dessa partier... men det motverkar dem inte heller. Borde inte någon öppna ögonen på dem? Jag är kanske inte världens största anhängare av valundersökningar men de tyder ändå på att dessa partier kommer att få ett skrämmande stort antal röster. Speciellt bland unga. Herregud... på min tid var det MUF som hade de bästa festerna! Vad är det som lockar röster bland unga idag?

Har läst på både SD och NDs hemsidor idag och det är på något sätt som att kliva rakt in i en sekt som man inte är medlem i. För att hålla sig inom lagen skriver de ganska försiktigt om sina ståndpunkter. Det mesta står att läsa mellan raderna. Men det här med att läsa mellan raderna är fullkomligt livsfarligt. Jag gjorde det och såg vad jag ville se, blev äcklad och rädd. Hur många gör inte på samma sätt? Fast läser då in något som de håller med om, vill kämpa för, kanske till och med slåss?

Jag tror ni förstår vad det är jag vill säga. Det MÅSTE vara lönt att bli upprörd. Funderar på att bli familjen Engwalls första rebell. Kan man bli det sen man lämnat tonåren???

The Return of Jack Splash

Om två månader är det min födelsedag... eller, det är faktiskt inte ens två månader till dess. Men då vill jag ha Plantlifes senaste album. Det är gammalt, jag vet... men det går inte att få tag i i Sverige. Det här är en hint till min mamma. Det ryktas att hon läser min blog. Men det är även en hint till alla de som känner min mamma och inser att hon inte kommer att beställa skivan från Amazon.

Om du inte vet hur Plantlife låter så tycker jag du ska följa min fina länk, lyssna och sen tala om om du kunde sitta still eller inte när du lyssnade på det. Herregud... piña colada hela vintern! Man blir på tokmalligt humör... näsan i vädret och lilla jag är bäst i världen.

Eeeeh, jo... sen vill jag även att nån följer med på Anna Ternheims konsert den 28 oktober och sen festar ända tills klockan slår tolv och det blir min födelsedag. :)

A good old friend...

Kan inte sova...
Går igenom mina gamla cd-skivor istället och hittar en massa låtar som jag ska lyssna på imorgon.

Men It's a fire lyssnar jag på redan nu. Det är helt objektivt världens bästa låt. Nä... det är faktiskt Pearl Jams Indifference. Hmmm, hittar inte den cd:n här nånstans, längesen jag lyssnade på den låten.

Hur ska jag sortera mina skivor? High Fidelity varning på Emma just nu!

Old friends...

Vissa människor ska bara skita i att ringa upp en efter fyra års tystnad. Ledsen, besviken och fruktansvärt arg... ring för fan aldrig igen!

Jag väntar i 26 dagar till...

Hmmm, jag har funderat lite över fotoplaceringen i blogger. Den är inte optimal alltid om man säger så.

I alla fall så har jag de senaste dagarna gett Lisa Miskovskys senaste album en seriös chans. Har inte lyssnat på något annat vilket nog lett till en sådär 20 genomlyssningar. Trots det finns det ingen låt som jag kan utantill. Den känns på sin höjd hemtrevlig nu för jag känner igen låtarna. Inget bra köp alltså.

Väntar med spänning i 26 dagar tills Anna Ternheims nya album kommer istället. Men singeln lovar gott! :)