En ovanlig vecka i oktober

Som jag skrivit tidigare så ställde sig Saaben på Bulltofta rekreationsområde mitt i ösregnet och vägrade rulla en millimeter till. Startkablar hjälpte inte det minsta. Efter att ha pratat med BilPartner och bokat in bilen på verkstaden blev det bärgning i 70 km/h på ringvägen. Betydligt smidigare än de 30 km/h man själv får köra i och jag var supernervös för att göra fel, även om pappa guidade. Det visade sig vara tändblocket det var fel på. Förmodligen blev det inte bättre av att jag och Philippe höll på att försöka starta bilen så länge att det luktade bränt gummi och kom lite rök ur några kablar :). Men nu rullar bilen med glädje igen och det är jag glad för!

Titta va fint! Inte ens den svåra svängen med mycket trafik vid IKEA var nåt problem.

Igår fick jag äran att passa Klara när Karolin och Martin var iväg på ultraljud. Vi lekte med Nana (nalle) och tittade på Ba (lite blandat blomma, bil mm) och sjöng Manamana och Lille katt. Allt gick jättebra och vi hade hur kul som helst. Tittut bakom stolar och under filtar, äta äpplemos och peka på Baaauuu (bananen som låg på fruktfatet). Krisen kom först när mamma och pappa var hemma igen... då kan man kosta på sig lite gnäll. Men även om det var en tidig morgon så var det en bra start på min födelsedag.

Senare på kvällen blev det middag med hela familjen. Fick en massa braiga presenter. Ska köpa nya underkläder som jag ska hålla borta från Philippe när han tvättar och torkar allt i torktumlaren. Sen ska jag gå ut i naturen och använda mig av mina nya böcker: Fältflora, svampbok samt skogens träd och buskar. Jättebra... såna har jag önskat mig länge! När jag får barnbarn ska jag vara en sån där gammal tant som kan allt om naturen och delar med mig av mina kunskaper precis som min morfar gjorde. Sen att jag glömt bort en massa som han berättade är väl kanske naturligt men det stör mig... alltså krävs böcker!

Hello Kitty tog revansch i mitt liv och dundrade in med necessärer, duschcreme och bodylotion. Nu luktar jag jordgubbste :). Till den doften kan jag sätta i mig en massa choklad som syskonen kom med.

Sen äntligen fick jag min älskade stickade tröja från Odd Molly som jag tittat på i flera år. Pekade ut den i Stockholm och tittade sen menande på Philippe... han fattade och jag hade nästan (inte alls) glömt vad som fanns in paketet. Men jag ska vara så fin i den hela vintern! Tack älskling! Du är förlåten för att du glömde mig på morgonen och bara frågade om jag tagit fram bilnycklarna ;)

Aabet

Imorse hade jag bestämt mig för att springa några kilometer ute på Bulltofta rekreationsområde när jag hade lämnat Saphira på dagis. Igår när jag försökte göra detsamma så märkte jag att min Nike+ var sönder så jag fick springa utan guidning och utan att kunna lägga in sträckan för att förbättra mina chanser att klara mitt uppsatta mål på 8 mil på 4 veckor. Idag hade jag Philippes Nike+ istället vilket fungerade alldeles utmärkt. Dock regnade det nåt fruktansvärt så jag var stelfrusen efter 3 kilometer och beslutade mig för att åka hem och ta en varm dusch.

Tji fick jag!

Bilen startade inte. Jag trodde att det var fel på batteriet. Efter att ha tagit bussen hem från Ikea och duschat åkte jag och Philippe tillbaka till Bulltofta i hyrd bil och med nyinköpta startkablar. Inte fan startade Aabet... det var inte batteriet det var fel på. Om någon annan hade suttit där stel och frusen som jag var då jag gjorde analysen hade det kommit till en annan slutsats men så mycket fattade inte jag. Nu skulle en rykande kabel till för att jag skulle förstå att något annat än batteriet var galet. Men vad återstår att se. Aabet står kvar på parkeringen och på måndag får vi bogsera den till närmsta pålitliga verkstad (finns såna i Malmö?).

Kvällen spenderades istället på Philippes gamla jobb. Fredagsmingel med en massa smaskig italiensk mat... kan säga att tunt skuret kalvkött i en vit sås med tonfisk är bland det godaste jag ätit i buffématsväg. Saphira gjorde succé med sitt sitt grisöra och människorna i familjen hade det väldigt trevligt.

Nu ska jag dricka mitt stora glas med vatten som står framför mig, det behövs för att det ska bli varannan vatten totalt ikväll. Måste vila upp mig inför morgondagens Här och Där.

En bra låt ska kännas i magen!

På P3 kan man maila in till Morgonpasset och önska låtar. Idag hade en tjej mailat in och önskat en låt med en helt fantastisk motivering:

Det här är den bästa låten, det är en låt för alla årstider och alla sinnesstämningar. Den får det att kännas som en djurpark under revbenen.

Hon valde Hard Rain med Shout out Louds... inget dåligt val alls, förstår precis varför hon känner som hon gör för den... även om jag inte gör det.

Mitt val kommer alltid att falla på Bitter Sweet Symphony med The Verve... det bara är så, jag får en mäktig känsla i hela kroppen varje gång jag hör den låten, den har hängt med sen 1997 så jag antar att det aldrig kommer att gå över. Den har klarat mycket, sommarjobb i Svalöv, Englandsvistelse, alla åren i Lund (med och motgång) och nu Malmö.

Vilken låt tycker du känns som en djurpark under revbenen!?

Min alldeles egna tandläkare

Jag har gått och väntat på den ett tag nu och igår så damp den ner i brevlådan... kallelsen till MIN tandläkare... det känns så bra. Nu har jag en månad på mig att försöka täcka för ett års slarv med tandtråd... det går nog bra!

I övrigt så har jag börjat fundera lite och kanske behöver jag lite hjälp på vägen. Mina tankar handlar om varför människor som engagerar sig i något så snabbt tappar sugen och istället för att ta på sig ansvar i gruppen snarare kryper undan för att undvika ansvar.

Nu senast handlar det om styrelsen i min bostadsrättsförening. Jag har blivit invald i styrelsen för att sköta informationshanteringen mellan styrelsen och föreningens medlemmar. Detta var ett uppdrag jag ville ha då jag själv tidigare har haft problem att hitta uppgifter om vilka som ingår i styrelsen, vem jag ska kontakta i olika ärenden osv. Det har inte funnits ett telefonnummer, inte en mailadress, inget kontaktformulär på hemsidan... ingenting. Därtill fanns det en lapp i trapphuset där det tydligt deklarerades att man skulle ha respekt och inte störa styrelsemedlemmar i tid och otid.

Så jag tog mig an uppdraget med glädje och presenterade ett antal förslag på förändringar som jag skulle vilja göra för styrelsen, vi måste få igång en öppnare kommunikation mellan medlemmar och styrelse... jag möttes av en vägg av negativitet. De vill inte ha en mailadress som man kan skicka meddelande till, de vill inte ha en tid varje vecka då någon sitter i styrelserummet så att medlemmar kan komma dit och prata, de vill inte ha ett telefonnummer som medlemmar kan ringa till, de vill inte sätta ut sina egna telefonnummer och styrelseuppgifter i trapphuset för då ringer folk på dumma tider och tidigare har styrelsemedlemmar som pekats ut på det viset haft inbrott. Det största problemet anses mäklare utgöra. Att erbjuda medel för kommunikation till sina medlemmar innebär att mäklare sitter som iglar och kommer med otroligt dumma frågor som de enkelt kan få svaret på på annat håll.

Men får man verkligen klappa ihop och bli så negativ så att man sluter sig och det enda som kommer ut från styrelserummet är våra mötesprotokoll som sätts upp på styrelsens meddelandetavla och det enda som kommer in är papperslappar som medlemmar lagt i brevlådan i trappa 3s tvättstuga?

Är jag dum om jag tror att belastningen blir mindre om man erbjuder tider då styrelsen kan bli kontaktade? Om jag tror att det blir enklare om det finns ett kontaktformulär på hemsidan där man kan skriva en fråga? Om man kanske till och med tydligt talar om hur man vill sköta kontakten med mäklare? Blir det jobbigare eller enklare om man har ett system? Är det bättre att säga: "Du får INTE..." istället för "Du FÅR..."?

Jag ska fortsätta jobba lite på det jag tror är rätt. Det går inte att ha en förening med en totalt anonym styrelse med en negativ attityd till det de gör.

Ett litet problem som just nu finns i styrelsen är att man har tagit in folk som inte är så administrativa till sin natur men väldigt duktiga yrkesmän, ofta inom områden som är viktiga för huset som är gammalt och behöver någon med ett tränat öga att konsultera. Det blir lite snett med reglerna när det ska skrivas protokoll, ordnas stämmor och vilken information som måste nå ut till medlemmarna för att de ska vara intresserade av att delta.

Så vad tror ni? Är det bara att sittande styrelse är ovana och det enda som behövs är ett vettigt system att arbeta utifrån. Eller är det något annat? Är det alltid så att alla trubbas av efter hand och inte tycker det är roligt längre? Hur får man bukt med det?

En bit ingefära

Vi har ju blivit så duktiga i det här hushållet att vi skriver inköpslista. Denna veckan ska det användas en del ingefära i maten så jag skrev upp "en rejäl bit ingefära" på listan jag skickade med Philippe till affären. Hem kom den största biten ingefära jag sett på länge... skrattade så jag fick tårar i ögonen. 396 gram vägde den från början, nu väger den kanske bara 300 gram sen jag använde en del i såsen i fredags.

Annars har helgen varit superskön. Den inleddes förvisso med en väldigt lång fredag då vi bjöd vänner på middag. Men i lördags stack vi ut i skogen i Nackarpsdalen med pappa och hade det riktigt mysigt. Det var helt underbart att se Saphira springa runt som en tok så lycklig hon var. Hon har blivit ganska duktig på att komma vid inkallning. Ute i skogen var hon fri i stort sett hela tiden och höll sig i närheten. Hon har faktiskt lite vallningstendenser, ringar in alla i full fart och kollar så att vi är med. Roligast var när vi hade inkallningsövning, Philippe, jag och pappa stod i en triangel och kallade på Saphira i turordning och hon sprang mellan oss i jakt på godis. Vid ett tillfälle kallade jag och pappa samtidigt, då stannade hon upp, funderade ett tag och sprang sen i full karriär mot mig, rundar mig och springer sen till pappa. Smart tjej!

Stannade sen i Svalöv över natten och tog det väldigt lugnt... Läsa tidningar av olika slag och bok. Sova. Gå ut med Saphira. Äta mat som mamma lagat. Kolla lite på tv. Mysa runt.

Nobelpriset i litteratur

Jag ska starta en bokklubb... nu har jag tänkt på det så länge att jag verkligen borde ta tag i det på allvar. Min bokklubb ska inte bara vara en ursäkt för att tjejer ska kunna sätta sig ner och skvallra några timmar en torsdagkväll i månaden. Nä, jag vill faktiskt att alla ska ha läst boken och det är bara tjejer intresserade lägger jag ner hela projektet. Jag lever i den starka tron att bokvalen blir mer i min stil om det inte bara är tjejer med.

Sen tycker jag även att vi ska satsa på att göra oss hörda så att det blir våra favoritförfattare som får Nobelpriset. Är det någon mer än jag som inte hört talas om årets pristagare, Jean-Marie Gustave Le Clézio från Frankrike? Känner inte igen en enda av hans titlar. Det gjorde man ju i alla fall förra året... inte för att jag läst så värst mycket av Lessing för det. Men det är väl kanske dags att gå in i en bokhandel och shoppa något av Le Clézios mer lättsmälta alster (de sägs vara lättsmälta) och ta sig igenom. Varför jag jämt känner mig omsprungen så fort jag inte läst något av nobelprisförfattaren är obegripligt för mig men nu ska jag i alla fall satsa på att springa ikapp istället för att stanna upp och analysera om det egentligen är något annat jag försöker uppnå.

En annan sak jag har funderat lite över idag är mjäll och fotsvamp och sånt... varför finns det? Jag tror inte att jag är ägare till något av dessa tillbehör just nu men jag förstår inte riktigt dess existensberättigande och vad som är kärnan i dess livscykel. Nån som vet!?

I väntan på läkartiden imorgon för att utreda näsblod och yrsel ska jag fortsätta göra annat.

Men fundera på bokklubben go vänner! Det blir bara svåra läskiga framtida nobelpristagare på läsarlistan! :P

Phemma.net

I vår datoriserade sambovärld så saknades det länge en gemensam hemsida. En sådan är ju essentiell för två tekniknördar där den ena vill ha saker samlade på ett bra ställe och den andra älskar att skriva om oviktiga saker som om de vore väldigt viktiga.

Vi enades om att phemma skulle bli samlingsnamnet för familjen, slitstarkt och kommer att hålla länge. Innehållet funderades över... "vi vill ha en receptsamling med mat som vi gillar" - check!, "vi vill ha ett fotogalleri"- check!... sen kom vi inte på så mycket mer som vi ville ha med. Men det kommer att fungera lite som en kom-i-håg för oss själva.. ett foto på det där vinet som var så smarrigt, eller listan på ingredienser i mitt senaste lyckade hopkok på spisen. Sen tar man alltid en massa bilder som man vill kunna se även om den togs från den andres mobil.

Eftersom det blir en samling av händelser i vårt liv och förhoppningsvis en inspirationskälla i köket så delar vi gärna med oss till våra nära och kära.

Välkommen till Phemma.net!

Hundfri och temposänkt

Idag lämnade jag för första gången Saphira på dagis. Hon var lite nervös i början men sen vågade hon hälsa på de andra hundarna och hon blev riktigt glad när hon fick se Gösta från valpkursen där också. Hon var på väg ut på promenad när jag åkte och verkade inte sakna mig nämnvärt.

Tidigare har jag planerat en massa som jag ska göra när jag inte behöver se efter henne varje minut. Planerna gick dock i stöpet med förkylningen. Idag har det halsonda gått över i slemhosta och näsan rinner som en öppen kran. I feel good! Ska tvätta och städa sen lägga mig ner och läsa en bok tills det är dags att hämta hem Snuffan igen.

Ringde även till SonyEricsson Service center idag för att kolla om min mobil börjar närma sig ett helt tillstånd. Tror jag har missat att skriva om min nya telefon som buggade som tusan redan från början och till slut tröttnade jag och lämnade in den. Till exempel fungerade inte alarmet så ofta vilket är en bummer om man vill komma upp i tid varje dag. Nu har de haft mobilen inne sen den 28 augusti så jag tyckte det var dags att bli klara med den. Skulle ta två veckor bara egentligen. Men det verkade som att den skulle bli klar nu under denna veckan, vilken dag var dock oklart. Jaja, det blir nog bra. Sålänge de fixar den så att den fungerar är jag nöjd.

Nu ska jag packa ihop tvätten och bege mig ner till tvättstugan. Hör ni nån som hostar så är det bara jag :)

På bättringsväg!

Jag bestämde mig för att jag inte har tid att vara sjuk så därför har jag tömt det befintliga apoteket här hemma och bett brorsan fylla på med mer braiga saker. Jag har fått en massa soppa, panodil, senega, strepsils och nykomlingen Zyx. Zyx är en halstablett med antiinflammatoriska egenskaper som gör att den lindrar smärtan i halsen också. Superbra ju! Heja Sverige som redan kommit på den. Zyx mint smakar som Dr Dryels om ni minns dem, de finns kanske fortfarande. Men lagom mycket mint, ganska söta och fullkomligt hopplösa för gommen om man äter för många.

Trots mina försök att agera pigg så tycker Saphira att jag är hopplöst tråkigt sällskap. Hon springer hela tiden in under sängarna och stjäl diskborstar som vi har på förvaring där tills det är dags att byta i köket. Dock har jag kommit på tricket att torrfoder mycket väl går att träna med. Det behöver inte vara något fancy med salamismak här hemma där det inte finns några andra hundar som stör.

Men vad gör man när man är hängig då? Jag kollar på tv och försöker läsa bok. På tv visar de Cesar Milan på söndagar vilket jag gillar. Lär mig om hur jag inte ska vara med min lilla vovve. Sen visar de även Idol. Men det går inte att kolla på för det är så pinsamt att jag måste byta kanal hela tiden. Har folk inte spelat in sig själva någon gång och hört hur jävligt det låter? Det gör ju ont i hela kroppen att lyssna på.

Nu ska jag värma lite soppa och sen ska Snuffan få mat och vi kan gå på lunchpromenad.

Ett exempel på Idol-humor

Sviterna av resan

Redan igår kände jag lite i halsen att det retade och jag somnade på natten med halstablett i munnen och vaknade nån timme senare när den var slut och det återigen gjorde ont. Är det någon mer än jag som kommit på tekniken att sova med halstablett i munnen? Funkar väldigt bra i alla fall.

Tidigt imorse åkte Philippe till Rom på konferens så jag har varit ensam hemma med Snuffan. Vaknade nån timme senare när Saphira fått tag i en rulle silvertejp. Redan då hade jag en känsla av att hon inte skulle tycka att jag var rolig alls idag. Mycket riktigt, hon tycker att jag är hur tråkig som helst. Jag vill ju bara ligga och sova bort febern och dricka varmt när jag är vaken. Promenaderna blir korta och lekstunderna obefintliga. Hittade på ett bra sätt att aktivera henne som leder till att jag blir aktiverad imorgon. Både lunch och middag packades in i tomma pastakartonger. Det tog henne ett tag att få ut alla torrfoderkulorna och hon hade väldigt roligt under tiden. Även efteråt hade hon roligt då hon rev kartongerna i tusen småbitar. Så min aktivering består i att få upp alla tvåtusen bitarna.

Men det får bli imorgon... nu ska jag dricka upp min varma choklad som jag gjorde sen jag tröttnat på te och nyponsoppa. Lyckades riktigt bra med en massa kakao och nästan lika mycket socker. Snuffan sover äntligen och det är skönt, ska kanske passa på att ta en tupplur själv när chokladen är slut.