Jag har läst en bok!

Läser alldeles för lite skönlitteratur nuförtiden. Egentligen så har jag nog tid... men oftast blir det att jag sitter och läser saker i uppsatsen om och om igen, ändrar lite och läser igen. Oerhört tråkigt.

Men nu har jag läst ut en bok i alla fall. Har faktiskt läst ett par böcker sen jag skrev om någon sist men kanske har de inte varit värda att skriva något om.

Denna gången har jag tagit mig igenom Haruki Murakamis South of the Border West of the Sun. Hittade den i Kalles bokhylla och anledningen till att den fanns i hans hylla heter nog Hampus :)

Jag har inte läst några av Murakamis böcker tidigare. Men jag kommer att läsa i alla fall en till, Norwegian Wood som många anser vara den bästa. Då ska jag se om det jag gillade i South of the Border West of the Sun är genomgående för Murakamis stil eller om det var tillfälligt.

Även fall det inte är tal om en saga så finns det lite sagostämning över berättelsen, ett japanskimmer skulle jag nog egentligen vilja kalla det. För i mina drömmar så råkar det ligga lite schyst morgondagg över hela Japan (jmfr fåniga tavlor med unicorns som alla tjejer utom jag hade i sina flickrum). Förmodligen är det det jag tycker bäst om i boken, även om det handlar om känslostormar så beskrivs de med ganska små ord, boken är nästan lite timid, förstör inte morgondaggen. Kan ju också vara den japanska kulturen som bidrar till det, tillknäppt men med mycket tankar.

Därför känns avsnitten med relativt deskriptiv sex väldigt konstiga. De bitarna hade jag kunnat leva utan... blir mer en dålig harlequin (finns det nån bra?) som inte tillför boken något. (Hampus... alla böcker du "rekommenderat" har såna här avsnitt... gillar du dem eller?)

Det finns inte en tillstymmelse till fantasy (enhörningar finns faktiskt inte) i boken för då hade jag kräkts, men det är nåt magiskt... huvudpersonen i boken ifrågasätter ofta om det han upplevt är verklighet eller om han drömt. Det får läsaren att tveka också. Det gör att man faktiskt inte vet hur boken ska sluta alls. Sista kapitlet är också det allra bästa. Det kapitlet blir ett bevis på att människor ofta viker sig för samhällets regler, vad som är rätt i "allas" ögon. Det är ingen som märker något utåt, allt stannar inom familjen mellan man och hustru. Återigen det tillknäppta, morgondaggen ligger kvar. Jag kan inte bestämma mig för om det är en styrka eller svaghet som ligger bakom besluten för händelserna i sista kapitlet. Någonstans måste jag nog ändå beundra hustrun för hennes styrka. Jag är inte den accepterande typen och hade haft stora problem att finna mig i en situation där jag blir ytterligare åsidosatt när jag redan övergett mina drömmar till förmån för någon annans och mina tankar aldrig tyckts existera.

Vill ni veta vad boken egentligen handlar om får ni väl söka på Amazon eller nåt :)

Nu ska jag först läsa om traktorer i Ukraina... sen blir det Norwegian Wood.

All I need

Igår när jag var uppe på vinden och fick ner fel låda med kläder och fel säck med skor så fick jag i alla fall med mig en filt. Den tillsammans med boken som aldrig blir utläst och min iPod är allt som behövdes i solen idag. Har tvättat sju maskiner tvätt och vikt allt ack så fint. Mellan turerna ner i tvättstugan kom jag ett par kapitel fram i boken och planerade några låtar som ska vara med i aprils låtlista. Ikväll får vi se om solen har tagit nåt... men min trippelactionprotectionmegamultibästa hudkräm har förmodligen skyhög solfaktor.

Berlinerpopplarna

Så då har jag äntligen avslutat julens skönlitterära bok, Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde.

Jag orkar inte beskriva själva handlingen så ni får väl följa länken helt enkelt :)

När jag hade sådär en 60 sidor kvar av boken så hade jag en massa att säga om den. Det antyddes om ännu fler hemligheter, i en redan väldigt tillknäppt miljö, vilket gjorde boken lite intressantare. Men sen visade det sig att jag hade rätt i alla mina gissningar och då föll hela historien lite platt.

Det som är bra med den här boken i inte själva historien i sig, det finns flera författare som skrivit om liknande ämnen och gjort det bättre... det har dessutom gjorts en film, Änglagård, som har exakt samma stämning som den här boken. Nä, det som gör boken bra är författarens förmåga att beskriva händelseförloppet ur de olika karaktärernas synvinkel och med deras ordval. Det är alltså inte en och samma berättare genom hela boken utan skiftar mellan de tre bröderna och dottern (eller barnbarnet), för varje kapitel växlar språket.

Fastnade i fel bok

Gårdagen var den mysigaste på länge... misslyckades iofs i mitt försök att sitta ute i Västra Hamnen på Espresso House och skriva på uppsatsen... men kvällen tillbringades med syskonen hemma hos mig. Vi lagade middag, kollade film och myste. Tidigare hade pappa meddelat att han och mamma var i Malmö så när operan var slut tittade de också förbi. Kodak moment... men på ett bra sätt ;)

Efter att ha blivit upptvingad ur sängen för att bli bjuden på frukost tog jag upp kurslitteraturen igen idag och läste nån timme. Men sen föll ögonen på min skönlitterära bok istället och den verkade genast mycket roligare. Nu har jag 30 sidor kvar och de måste jag läsa innan jag tar upp någon annan bok. Läser Berlinerpopplarna... en väldigt trevlig bok, ingen språklig sensation, ingen handling som etsar sig fast, men den har en feelgood aura om sig, kommer recensera den sen.