Berlinerpopplarna

Så då har jag äntligen avslutat julens skönlitterära bok, Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde.

Jag orkar inte beskriva själva handlingen så ni får väl följa länken helt enkelt :)

När jag hade sådär en 60 sidor kvar av boken så hade jag en massa att säga om den. Det antyddes om ännu fler hemligheter, i en redan väldigt tillknäppt miljö, vilket gjorde boken lite intressantare. Men sen visade det sig att jag hade rätt i alla mina gissningar och då föll hela historien lite platt.

Det som är bra med den här boken i inte själva historien i sig, det finns flera författare som skrivit om liknande ämnen och gjort det bättre... det har dessutom gjorts en film, Änglagård, som har exakt samma stämning som den här boken. Nä, det som gör boken bra är författarens förmåga att beskriva händelseförloppet ur de olika karaktärernas synvinkel och med deras ordval. Det är alltså inte en och samma berättare genom hela boken utan skiftar mellan de tre bröderna och dottern (eller barnbarnet), för varje kapitel växlar språket.