Nils Holgersson

Vissa minns nog att jag fick en flygresa i 30-årspresent av Philippe som inte blev av då det var tänkt eftersom jag mådde illa och var helt vit i ansiktet efter mindre än 10 minuters flygtur. Vädret var väl inte det bästa, det blåste en hel del. Trots det så har jag varit så nervös för att jag inte vetat hur stor del av illamåendet som var beroende på vädret och hur stor del jag kan skylla på dåliga gener. Igår var det superfint väder ute, inte så mycket vind, jag var proppad med åksjuketabletter och då gick det så här:

Vi är uppe! Yay! Jag är superglad, för jag mår inte det minsta lilla dåligt :)


Jimisola är en säker pilot... hoppas han får jobb på SAS när han tagit examen, då ska jag flyga med honom alltid.

För första gången kände jag mig ganska säker på kartan. Det är roligt att se saker ovanifrån. Jag kände så väldigt väl igen många platser och visste på något sätt precis hur det skulle se ut uppifrån. Mölle och Kullen var vackert.

I huset uppe till höger är jag uppvuxen. Man kan kanske se mamma och Saphira i trädgården.

Vi fick inte flyga så långt in mot stan så bilderna på Slussgatan blev sådär. Men Philippe fick en bra bild på torson. Därefter flög vi vidare ner mot Falsterbo, Trelleborg där vi vid fyren Alma svängde upp igen mot en andra tur över Bosjökloster och sen landade vi. Då hade vi cirklat runt speciella föremål ett par gånger för mycket för mitt huvud och det var skönt att landa. Men jag är så glad att jag vågade och klarade hela flygturen utan alltför vitt ansikte. Tack Philippe för en jättebra present och tack Jimi för att jag fick flyga lite själv när jag var som vitast så jag glömde bort det för en sekund!