Du får inte äta mobilen!

Jag tror att nattens dröm sammanfattade alla veckans händelser och la till en del skitfåniga element också... vilket egentligen bara innebär att allting är som vanligt, men det är inte alltid man kommer ihåg vad man drömde.

Inatt drömde jag om den lilla illern, eller vad det nu var, som jag träffade i västra hamnen. Denna gången är platsen odefinierad men jag hade min pappa med mig. Plötligt dyker illern upp men är mycket sällskapligare denna gången och den tycker om att bli klappad och gosad med. Jag noterade att den inte luktade så där illa som illrar kan göra och tänkte att det var en tjej. Plötsligt förlorar jag greppet om den och den slinker iväg mellan mina händer. Samtidigt börjar saker runt omkring mig försvinna och till slut ser jag bara baksidan av mitt mobilskal ligga bredvid mig, resten av mobilen spårlöst försvunnen. Den lilla illern kommer tillbaka och utan att bli biten bänder jag upp käken på den och får ut framsidan av mobilskalet. Pappa lägger sig i lite för han är inte så förtjust i illrar just. Jag bänder upp käken ännu mer på den lilla illern, som börjar tycka att det hela är obehagligt, men jag kan inte se resten av min mobil. Jag känner den på magen och får fram konturerna av min telefon. Hur gör man en heimlichmanöver på en iller? Man gör det bara inte... så istället masserar jag den lilla illern för att få upp telefonen ur matstrupen igen. Det går dåligt. Så då tar jag den i bakbenen, hänger den upp och ner och försöker skaka ut telefonen. Hela tiden smärtsamt medveten om att jag gör illa den lilla sötnosen som nyss var så kelsjuk. Samvetet i kombination med ett litet pip och en sårad blick får mig att sluta. Illern får behålla telefonen och jag fäller tårar för att jag inte har tid eller lust med att idiotiska saker jämt händer mina tekniska prylar.

I verkliga livet kan jag nästan bita ihop idag utan att det gör ont... klara framsteg! Mobilen ligger orörd bredvid mig.