Facebook rekommenderar

De senaste veckorna har jag varit förundrad över Facebooks otroligt dåliga vänrekommendationer. Det har föreslagits personer som jag inte känner alls och vi har inga gemensamma vänner. Det där med gemensamma vänner brukar ju vara underlaget för de där rekommendationerna. Har jag trott hittills i alla fall men nu tror jag minsann FB har hittat på något annat... tex fick jag nyss föreståndaren för Saphiras dagis föreslagen som vän. En slump bland alla användare eller? Njae, hon finns i min kontaktlista i mailen, även om jag inte bett FB söka den vägen aktivt så tror jag de gör det ändå. Sen har ju Gmail den ogoda smaken att lägga in en massa människor i kontaktlistan så fort det går ett mail till den adressen vid enstaka tillfälle. Jobbigt när man varit ansvarig för diverse olika saker och ett fåtal gånger tvingats använda sin privata mail.

Lite korta kommentarer

• Att en Mac som är mindre än 4 år gammal inte ska gå att laga utan att det blir billigare att köpa en ny anser jag är fel.
• Eritreas president är till synes en väldigt osympatisk person. Jag hoppas han är annorlunda privat.
• Köper man vinet Torres San Valentin med en plastängel på så borde man inte vara förvånad om man faller halvdöd ner bara av smaken.
• Cykelvägen till Jägersro hunddagis går i för många vindlande smågångar genom Rosengård för mig. Blev trött i motvinden och less på mitt dåliga lokalsinne. Men desto gladare när jag cyklade rätt väg i medvinden hem!
• Att undersöka felslut och sluttande plan i vardagen är roligt. Vad mycket det finns när man tänker efter!
  

Det blir 1980 kr + moms tack!

Min mac är döööööööööd! Jag fick samtalet från macsupport idag. Det är moderkortet som är sönder och att laga det kostar mer än att skaffa en ny dator.

Eftersom hårddisken är oskadd så har all information förts över till en extern disk. Det är den jag kan köpa ut till det facila priset av 1980 kr + moms. Tjena mittbena! Jag vill ju bara ha min musik!!!

Men eftersom firewire la av mot slutet och det inte gick att ta någon backup så hade jag inga alternativ.

Nu konstaterar jag att det är alldeles för dyrt att köpa en ny dator så jag vet inte riktigt var jag ska göra av all min musik så länge och på vilken dator jag ska köra inDesign. :(

Pariserliv sprack med ett brak

Det var sommar, det var sol. Allt gick så snabbt... det lilla lilla strecket i vattnet är faktiskt en andmamma med sina åtta ungar. Min mobilkamera är inte så skarp :)

Vi spenderade hela valborgshelgen i solen. Demonstrerandes mot alla som orkade demonstrera med plakat och hårda ord, buller och bång.

Igår skaffade jag en stegräknare. Kan vara bra nu när jag ska springa lopp i juni och allt. Det första som händer när jag kommer hem efter att ha samlat steg en hel dag är att den glider ner i toalettstolen snabbare än mina byxor ramlade ner på golvet. Lite halväcklad med ändå glad att det var before och inte after plockade jag snabbt upp den, skruvade isär den i små delar och lät den torka över natten. I morse fungerade den igen! Hurra! Men idag har det inte varit något roligt väder. Saphira som var hemma för att hon skulle vaccineras vägrade att gå på långpromenad. Jag var inte så taggad heller.

På kvällen gick mamma och jag på operett, Pariserliv. Den hade fått usel kritik i tidningarna och i radio men man kan inte alltid lyssna på kultursnobbarna. Detta för ett bra tillfälle att faktiskt lyssna på vad de hade för dåligt att säga. Värre fiasko har jag nog aldrig sett! Det var som en dålig buskis fast med Stureplansbajshumor. Inte ens spexen i Lund brukar sjunka så lågt. I första akten gjorde jag det enda rätta. Jag lade mig till rätta och sov lite halvt. Det innebar att jag hörde musiken men slapp se vad som hände och lade bort alla ord. I andra akten gick vi.

Väl hemma så ser det ut såhär på gården nu. De fina körsbärsträden klarade inte den hårda blåsten och det kalla obarmhärtiga regnet. På något vis är det just nu ganska fint ändå. En värld täckt med rosa blomblad... underbart!

Dags att lägga av

Nu får jag ta och sluta komma ihåg vad jag drömmer om nätterna för det blir bara helt konstigt. I natt drömde jag att en gammal Svalövskompis mamma och storasyster kom hem till mina föräldrar. Jag och mamma satt snällt och lyssnade på när de pratade och visade oss i en broschyr. Vi var väldigt medvetna om att det var information från Scientologerna. Trots det satt vi snälla och tysta då våra föreläsare har haft några väldigt traumatiska år. Vet egentligen inte om det är en god anledning att hålla tyst men någon slags respekt för att de söker svar var det väl.

Dagen efter så blev jag inkallad på lektion tillsammans med en massa okända personer. Föreläsaren denna gången var en präst och han gav oss ett diskussionsämne. Även detta ledde till Scientologerna. Vi satt i små grupper och diskuterade och skulle sen presentera våra slutsatser. Jag krävde att få tala först. Jag samlade mig lite och började sen prata inför hela klassen.

I nästa ögonblick i drömmen så är jag utanför universitetet. Jag kommer inte ihåg någonting av vad jag har sagt. Vet inte ens hur jag kom utanför huset. Jag var ganska förtvivlad över att inte minnas nåt men satte mig i gräset och solade. Efter ett tag kommer en tjej förbi som jag känner igen från lektionen. Jag frågade henne hur det gått på lektionen och hon tackade lite ironiskt för att jag tagit över hela lektionen och svarat på allt som fanns att svara på.

Känn på den Freud!

Eller ska jag kanske bara fundera över normala saker på dagarna och strunta i Scientologerna!? :P

I natt jag drömde

I natt drömde jag att Chris Martin tyckte att jag sjöng fantastiskt och jag fick en invitation från Spotify att ge bort. Det lät ungefär som när man får Jackpot, ett jäkla plingande mao. Så nu vet ni som väntar på att få presenter från Spotify!

Sen tycker jag att Chris Martin har rätt också... helt objektivt alltså.

Må det hagla!

Nu ska jag beklaga mig. Jag vet, det är skittrist men jag måste det. Dumma lilla jag fungerar som så att det blir lättare för mig att hantera ju fler jag beklagar mig inför. En publik blog borde räcka!

Jag har gått och glatt mig för alla mina vänner som ska gå och gifta sig i sommar. Jättekul med bröllop! I helgen och igår insåg jag att jag inte är bjuden till något utav dem. Jäklar vad ont det gjorde!

Tro nu inte att jag sitter och bölar (vilket jag faktiskt gör) för att jag tvunget vill vara med på alla bröllop i hela vänskapskretsen. Jag inser också att det är svindyrt med bröllop och att man bara bjuder sina närmsta vänner. Det är där min sko klämmer... jag ser dem som självklara i min vänkrets, ingen diskussion.

Så det är nog obalansen som svider mest i mig. Men det är så det är att vara överdriven känslomänniska.

Medkännande kommentarer är välkomna. Kritik kan vi ta om någon vecka när jag själv kommit på att man inte får lov att vara så här egoistisk egentligen.

Philippe skickade en lite kul grej to cheer me up. Men älskling, det är inte dig jag är ledsen på ju! "That's my home"

Edit: Med posten idag kom en inbjudan till möhippa.

Snopet värre

Sommaren har gett en liten försmak här i Malmö de senaste dagarna

Jag ordnade med Marias 30-årspresent en hel fredag. Presentkortet fanns inte på plats när jag var i butiken första gången så jag fick vänta någon timme innan jag kunde gå dit igen. Eftersom det låg i närheten så passade jag och Annika på att luncha på Skogströms. Supersmaskigt som vanligt. Plötsligt kände jag hur det brände till i sidan och inser att det är solen som har värmt upp den lilla niten i mina jeans så att den är brännande het. Det har jag aldrig varit med om. Ont gjorde det och jag var röd i hela sidan sen såg jag :)

I och med att sommaren har gjort snabbt intåg så var jag lite sen ut i skogen för att få se blåsipporna. Men mamma hittade två och jag fotade den ena flitigt. Det var desto generösare med vitsippor, gulsippor, svalört, nunneört och fint rosablommande harsyra. Jag blir lycklig i själen.

Igår bestämde jag och Mats att vi skulle åka på utlykt i det fina vädret. Eftersom det var så varmt och sol ute så ville jag åka någonstans där vi kunde ta vara på det och inte gömma oss i någon tät granskog eller så. Vi åkte helt enkelt till Falsterbo. Där är stranden fin och tallarna står inte så tätt. På vägen dit märkte jag att termometern i bilen sjönk. Den började på 21 grader i Malmö men sjönk ända ner till 14 grader i Falsterbo. Snacka om att vi var snopna! Det gick ju inte att vara ute nästan. Det blev en snabb lunch invirad i fleecefilt och sen tillbaka till Malmö. Där var det fortfarande 21 grader och mina floff floff verkade inte konstiga längre. Mina kritvita ben fick sig lite sol ute på trädecket i västra hamnen.

Jag och Kalle myntade en gång för länge sedan begreppet "naivhumor". Detta är den bästa sortens humor tycker jag. Den innebär att man kommer med otroligt naiva uttalanden som om de vore på största allvar även om man inte är fullt så dum egentligen.

Ett exempel är att jag brukar dricka granatäpplejuice för det motverkar prostatacancer. Det är ju skönt att slippa liksom.

Igår använde jag mig av min naivaste naivhumor. Annika och jag skrattade och Philippe satt tyst. Så tyst att jag kom av mig och glömde lägga skämtet på minnet. Philippe delar inte mina fablesse för denna sortens humor. Inte ens då den väldigt uppenbart går ut på att förlöjliga mig själv.

Mitt liv skulle te sig trist och tråkigt och trist och tråkigt om jag inte hade denna humor så jag tänker fortsätta i annat sällskap.

Igår hörde jag två killar diskutera och den ena gav prov på äkta naivhumor... som sen gick över till att han faktiskt var naiv på riktigt. Den ene killen sprang iväg för att köpa snus men kommer tillbaka tomhänt.

Kille 1: Butiken på hörnan har gått i konkurs.
Kille 2: Hur vet du att den har gått i konkurs?
Kille 1: Du ser ju att den är helt igenbommad, låst överallt.
Kille 2: Ja, men den behöver ju inte ha gått i konkurs för det. Jag menar, ska man nu välja att gå i konkurs så gör man ju det på hösten efter högsäsongen!

Det tyckte jag var roligt i alla fall. Philippe skrattade faktiskt när jag berättade ;)

Ameeeeeen

Jag hade bestämt mig. Precis som jag gjort med Lidl och Media Markt så hade jag bestämt mig för att aldrig beträda Entré, Malmös senaste tillskott i shoppingcenterdjungeln. Den där bestämdheten höll inte så värst länge.

Nu har jag besökt både Kjell o Co samt SF bio där. Det kanske inte är att ha gjort Entré än men ganska nära. Jag stod ju ändå storögd i rulltrappan och stirrade efter vilka butiker som finns där. Rizzo finns där, det är bra. Mango finns där, det är ännu bättre. Men sen tar förmodligen det braiga slut. Nä, det braigaste är faktiskt att det är bekvämt nära hem efter bion en sen söndagkväll.

God natt!