Pariserliv sprack med ett brak

Det var sommar, det var sol. Allt gick så snabbt... det lilla lilla strecket i vattnet är faktiskt en andmamma med sina åtta ungar. Min mobilkamera är inte så skarp :)

Vi spenderade hela valborgshelgen i solen. Demonstrerandes mot alla som orkade demonstrera med plakat och hårda ord, buller och bång.

Igår skaffade jag en stegräknare. Kan vara bra nu när jag ska springa lopp i juni och allt. Det första som händer när jag kommer hem efter att ha samlat steg en hel dag är att den glider ner i toalettstolen snabbare än mina byxor ramlade ner på golvet. Lite halväcklad med ändå glad att det var before och inte after plockade jag snabbt upp den, skruvade isär den i små delar och lät den torka över natten. I morse fungerade den igen! Hurra! Men idag har det inte varit något roligt väder. Saphira som var hemma för att hon skulle vaccineras vägrade att gå på långpromenad. Jag var inte så taggad heller.

På kvällen gick mamma och jag på operett, Pariserliv. Den hade fått usel kritik i tidningarna och i radio men man kan inte alltid lyssna på kultursnobbarna. Detta för ett bra tillfälle att faktiskt lyssna på vad de hade för dåligt att säga. Värre fiasko har jag nog aldrig sett! Det var som en dålig buskis fast med Stureplansbajshumor. Inte ens spexen i Lund brukar sjunka så lågt. I första akten gjorde jag det enda rätta. Jag lade mig till rätta och sov lite halvt. Det innebar att jag hörde musiken men slapp se vad som hände och lade bort alla ord. I andra akten gick vi.

Väl hemma så ser det ut såhär på gården nu. De fina körsbärsträden klarade inte den hårda blåsten och det kalla obarmhärtiga regnet. På något vis är det just nu ganska fint ändå. En värld täckt med rosa blomblad... underbart!