Min alldeles egna tandläkare

Jag har gått och väntat på den ett tag nu och igår så damp den ner i brevlådan... kallelsen till MIN tandläkare... det känns så bra. Nu har jag en månad på mig att försöka täcka för ett års slarv med tandtråd... det går nog bra!

I övrigt så har jag börjat fundera lite och kanske behöver jag lite hjälp på vägen. Mina tankar handlar om varför människor som engagerar sig i något så snabbt tappar sugen och istället för att ta på sig ansvar i gruppen snarare kryper undan för att undvika ansvar.

Nu senast handlar det om styrelsen i min bostadsrättsförening. Jag har blivit invald i styrelsen för att sköta informationshanteringen mellan styrelsen och föreningens medlemmar. Detta var ett uppdrag jag ville ha då jag själv tidigare har haft problem att hitta uppgifter om vilka som ingår i styrelsen, vem jag ska kontakta i olika ärenden osv. Det har inte funnits ett telefonnummer, inte en mailadress, inget kontaktformulär på hemsidan... ingenting. Därtill fanns det en lapp i trapphuset där det tydligt deklarerades att man skulle ha respekt och inte störa styrelsemedlemmar i tid och otid.

Så jag tog mig an uppdraget med glädje och presenterade ett antal förslag på förändringar som jag skulle vilja göra för styrelsen, vi måste få igång en öppnare kommunikation mellan medlemmar och styrelse... jag möttes av en vägg av negativitet. De vill inte ha en mailadress som man kan skicka meddelande till, de vill inte ha en tid varje vecka då någon sitter i styrelserummet så att medlemmar kan komma dit och prata, de vill inte ha ett telefonnummer som medlemmar kan ringa till, de vill inte sätta ut sina egna telefonnummer och styrelseuppgifter i trapphuset för då ringer folk på dumma tider och tidigare har styrelsemedlemmar som pekats ut på det viset haft inbrott. Det största problemet anses mäklare utgöra. Att erbjuda medel för kommunikation till sina medlemmar innebär att mäklare sitter som iglar och kommer med otroligt dumma frågor som de enkelt kan få svaret på på annat håll.

Men får man verkligen klappa ihop och bli så negativ så att man sluter sig och det enda som kommer ut från styrelserummet är våra mötesprotokoll som sätts upp på styrelsens meddelandetavla och det enda som kommer in är papperslappar som medlemmar lagt i brevlådan i trappa 3s tvättstuga?

Är jag dum om jag tror att belastningen blir mindre om man erbjuder tider då styrelsen kan bli kontaktade? Om jag tror att det blir enklare om det finns ett kontaktformulär på hemsidan där man kan skriva en fråga? Om man kanske till och med tydligt talar om hur man vill sköta kontakten med mäklare? Blir det jobbigare eller enklare om man har ett system? Är det bättre att säga: "Du får INTE..." istället för "Du FÅR..."?

Jag ska fortsätta jobba lite på det jag tror är rätt. Det går inte att ha en förening med en totalt anonym styrelse med en negativ attityd till det de gör.

Ett litet problem som just nu finns i styrelsen är att man har tagit in folk som inte är så administrativa till sin natur men väldigt duktiga yrkesmän, ofta inom områden som är viktiga för huset som är gammalt och behöver någon med ett tränat öga att konsultera. Det blir lite snett med reglerna när det ska skrivas protokoll, ordnas stämmor och vilken information som måste nå ut till medlemmarna för att de ska vara intresserade av att delta.

Så vad tror ni? Är det bara att sittande styrelse är ovana och det enda som behövs är ett vettigt system att arbeta utifrån. Eller är det något annat? Är det alltid så att alla trubbas av efter hand och inte tycker det är roligt längre? Hur får man bukt med det?