Solsken på Emma och Kalle

En av mina sämsta egenskaper är att jag är en lätt till medeldeppande människa på hösten. Vissa dagar kan inte ens varm choklad och en bra film pigga upp mitt dystra sinne.

Men soliga höstdagar som denna, som nästan känns mer som vår, mår jag prima fiskpinne. Kvalitetstid i västra hamnen i sällskap av Kalle, persiljejärpar och en stooooor kopp kaffe gör det bara bättre.

Förvillande lik de höstfärgade löven i buskarna... den definitivt största spindel jag sett i Sverige. Nästan för stor för att vara svensk. Med tanke på att den bosatt sig i byggområdet kommer den förmodligen från nån importerad virkeshög. Den var faktiskt ganska äcklig...