Sova, äta frukost, plugga eller ta en promenad?

För det mesta är den tid då jag får tillfälle att tänka självvald. Det är minuter, timmar eller dagar som jag ger till mig själv för att jag ska må bra. Nu sitter jag här med en hel helg och lite till med tid att bara vara för mig själv och mina tankar. Problemet är att tiden inte är självvald, känns nästan påtvingad. Så istället för att bli fylld av energi och styrka att göra allt det jag måste göra, töms jag istället på all energi, kreativitet och vilja att göra något meningsfullt med mina dagar. Tankarna som cirkulerar är destruktiva istället för konstruktiva och tar mig till platser där jag inte vill befinna mig. Ett tydligt resultat av att tankar får ta några varv för mycket i huvudet innan de släpps. Sånt som normalt inte händer för att jag stoppar mig själv långt innan dess. Känns som att jag går och väntar på att världen ska komma ikapp och jag kan återgå till mitt liv, ett liv där allting är i fas och det jag inte kan kontrollera helt i min situation är jag i alla fall delaktig i.

Hoppas att solskenet håller sig kvar i några timmar till. Då kanske jag hinner ut på en promenad. Men än så länge nöjer jag mig med att solstrålarna får söka sig genom fönstret och träffa mina kinder så att de blir alldeles vårvarma... det är lite good feeling i det ändå.