En tragisk händelse

Ikväll åkte jag, Philippe, Rasmus och Saphira till västra hamnen för att ta ett snabbt kvällsdopp. Jag och Snuffan stannade uppe och bekantade oss med nya marker.

När grabbarna har kommit upp ur vattnet och vi är på väg hem kommer det plötsligt en massa utryckningsfordon av olika slag. Ambulans, räddningsdykare och poliser. Istället för att flytta på sig så att dykarna kom fram samlades fler och fler människor på bryggan vid djuphavsbadet. Det var uppenbart att en person antingen höll på att drunkna eller redan hade drunknat. Med tanke på dykarnas ro när det gick mot vattnet så trodde vi att personen redan var död.

Väl hemma kan man nu läsa på Sydsvenskan att det är en ung man som simmat för långt ut. Han har förts till sjukhus efter HLR. Det står även att flera hundra människor följde räddningsaktionen från bryggan.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att grabben klarar sig. Men det i hela händelsen som förundrar mig är att människor flockas kring olyckor. Jag tyckte att det var obehagligt och ville därifrån, det finns en nyfikenhet att få veta vad som hänt, alltså läser jag i tidningen, men jag har ingen lust att stanna kvar och se allt live. Det är ingen sensation som jag vill ha på bild. Men vuxna förbipasserande valde att ställa sig där och glo, femtonåringar släppte cyklar och mopeder och rusade fram. Värst av allt var att folk fotograferade.

Skäms på er sensationsmänniskor! Låt er egen nyfikenhet stå tillbaka för att räddningspersonal ska ha plats att arbeta på.