Nu e jag varm igen

Är så glad att jag inte varit i Lund idag!

Vädret har varit jättefint idag men väldigt kallt... efter en flaska bubbel lämnades de kylda dryckerna och vi gick över till kaffe istället. Grillad korv värmer sådär bra...

Träden i Pildammsparken lystes upp och i väntan på Malmös Cirkusskola (eller vilka det nu var Kalle sa att det var) spelades musik som var väldans lik "de underjordiskas" i Ronja Rövardotter.

Så kom det upp en pippi fågel ur det stora bålet... hoppas den inte legat där sen klockan 17 när folk började dyka upp.

Titta! Så kom cirkusartisten i alla fall, klädd i silverglittrig spandex. :)

FIIIIIIIIIIIIIIRE! Skrek den nakna lilla dvärgen.

Ååååh! Det ser så varmt och skönt ut!

Humörhöjare

Det är knaskallt ute, alla kids har tagit sina finaste kläder på sig för att kolla på en pinnhög brinna. Vi äter choklad med apelsincrisp för att hålla humöret uppe. De tänder ju aldrig bålet!

Ode till den fina skon

Du var för stor din jävel! Död åt dig!!

Dubbel premiär

Fick rabarber och sticktips av mamma. Är nu hos Annika och gör årets första rabarberpaj. Dessutom så är det premiär för Annikas ugn, nu har hon ju bott här i 3 månader så det är på tiden!

Bio, bubbel och resår

Efter Kalles brunch var min tanke att sova några timmar för att sen kunna hitta på nåt skoj på kvällen. Istället satte jag mig och lärde mig sticka resår... 2 aviga, 2 räta. Men halsduken som jag ska sticka ska bara vara en maska av varje. Det är faktiskt finare än vad det ser ut på bilden... det är rakt och inte snett.

Hade tre biofilmer att välja mellan på kvällen, alla började kl 21 så lämpligt. Kalle fick välja och valde då den romantiska komedin Last King of Scotland. Lagom för en lördagkväll. Filmen är väldigt bra. Forest Whitaker som spelar Idi Amin är värd sin Oscar hundra gånger om. Han växlar från att vara en misstänksam, paranoid och arg person till en charmig, skämtande och broderlig person på en sekund. Man får se bilder på Idi Amin i slutet av filmen och då inser man att det var exakt så han var som person, fullkomligt oberäknelig.

Klockan var bara lite efter 23 när filmen var slut så vi satte oss på Svea och skålade i lite bubbel och sen ett rödvin som var väldigt gott, men som inte finns på Systembolaget naturligtvis. (2006 Diemersfontein, Pinotage från Sydafrika)

Vid 1 traskade vi hem, käkade lite korv och skrattade åt en kille som trodde han kunde betala med kort hos korvtanten med låda på magen.

Lite annorlunda än igår

30-årsbrunch hos Kalle. Han verkar tämligen nöjd och tillfreds med att inte vara 20 nåt längre. :-)

Med spänd förväntan

Ja, så står jag nu här i kön till Idol 2007. Tänkte ställa upp med Min lilla häst, kan både spela och sjunga, kanske köra lite steg nånstans i mitten. Eller.. så fortsätter jag förbi och går till Forum min tid som popstjärna är över innan den börjat.

Min vänstra hand

Med skräckblandad förtjusning studerar jag mitt sår... det här är ännu en skada som kommer förändra mitt utseende. Det är inte var dag det händer! Man kan säga att mina utseendeförändrande dåd håller till mest på min vänstra hand. På pekfingret har jag ett ärr från fritids... Maria skulle såga i en bräda som jag höll i men Maria sågade mest i mitt finger. På tummen har jag två ärr, ett från en hederlig gammal skära när jag skar raps, rybs eller möjligen senap en sommar (nä, jag tänker inte förklara det närmare), ett när jag hackade lite i en buljongtärning och råkade hacka lite i tummen också. Nu har jag två skador på utsidan av handen också, på den köttiga delen nedanför lillfingret. Christoffer skulle tvunget slänga mig över axeln och sen landa ovanpå mig på övergångsstället utanför McDonald's i Lund... då fick jag en knasig spricka som sen läkt lite konstigt (följdriktigt) så jag har en stor bula som inte borde vara där. Sen nu då.... mitt sår som är ungefär 5-6 mm djupt och inte vill sluta blöda riktigt eller gå ihop på det sätt det ska sitta ihop. Vad gör man inte för att förnya sig!? ;)

Äntligen!

Skam den som ger sig! Jag vägrar kolla hur man egentligen gör aviga maskor. Nu har jag stickat några varv slätstickning med helt fel teknik men jag är nöjd! Tog ju halva natten att komma på hur det skulle va... klart tjejen får va nöjd!

Moonlit Lounge

Efter en trevlig födelsedagsmiddag för Johannes, men nu e det dags att gå vidare. Bubbelnivån har varit för låg. Favvobubblet säljs inte på glas här :-(

AAAAAAAAAAAAAJ!!!!!

Men fan då! Det slutar ju aldrig blöda!!! Skar mig på en olivburk som låg i soporna. Det är ett ganska rejält jack... men med tanke på hur mycket det blöder börjar jag tro att stora halspulsådern går genom mitt lillfinger. Kasst ställe att sätta plåster på också. Menmen... om en timme ska jag ha 30 pajer klara och befinna mig på restaurang på Davidshall. Funkis! :)

Svarta och vita kameler

Vi delar ut kreatur av positiv och negativ art. Min vita kamel går till en person ingen annan vill ha med. :(

Något så enkelt

Det finns en sak jag stör mig på. Eller det finns säkert fler men just idag så är det det här. Användandet av automatisk signatur i mailen. Så att man slipper skriva sitt namn i slutet av varje mail. För det är ju inte det man efter ett par års övning skriver allra snabbast!

För mig är det fråga om en slags artighet som försvinner, kanske för att jag är kvinna och gärna för även officiell kommunikation i en personlig stil. Men jag känner hur hela jag dras ner i en trist och tråkig fyrkantsvärld så fort jag i fet text, gärna i annan färg, ser:

Med vänlig hälsning...

Känns det inte falskt och främmande? Som att man egentligen inte vill ha kontakt? Är jag den enda som inte gillar det här?

Det är ok att ha sina kontaktuppgifter och diverse titlar i en signatur, men gott folk... ska ni maila mig så ska ni banne mig skriva hej då på egen hand om ni vill ligga kvar i min mailinglista. Så farligt med tid tar det inte att skriva men det gör faktiskt ganska mycket för intrycket... då menar jag både intrycket av mailet och av avsändaren som person.

Äh, jag är inte en dag över 19!

Tjohoooo! Äntligen syns jag på lite vimmelbilder i Malmös nattliv!!! Annika du är förstås med du också...

Kvällen vi alla minns... dansa dansa dansa på Étage av alla ställen. Har inga sugrör i näsan i alla fall och det tycker jag känns positivt. Lämna the fancy schmancy till de privata bilderna ;)

Annika och jag tyckte mest att killen som tvunget skulle fotografera oss var dum i huvudet som skulle ha namn och mail och ålder. Yeah right att du är från Aftonbladet!! Så vi skrev bara namn. Jag tycker det är fint av honom att han la på 6 år på mig... det måste innebära att jag kan gå på systemet utan leg nu då. :P

Tack Martin (din lilla skrytmåns bara för att du syns i schystare sammanhang) för att du håller reda på vad Emmser gör!

Födelsedagsbarnet

Mmmm vad vi tycker om starka lampor på golvet... men när det blivit mörkt ute så är det faktiskt omöjligt att arbeta utan dem. Johannes får sitt hundrade samtal från gratulerande släktingar och jag och Annika försöker vara tysta och inte fnissa när han beskriver hur långt han kommit med lägenheten. Nu är det i alla fall bara ett lager vitt i taket som saknas... sen kan alla väggarna målas.

Samma årtionde i alla fall

Istället för nåt fint från 60-talet att dricka ur blev det nåt som jag egentligen tycker är finare från 60-talet att hänga i fönstret.

Typiskt!

Jag hade hittat den perfekta födelsedagspresenten till Johannes, kände mig lite glad över det... stack ut på stan för att fixa den lite snabbt. Tror ni inte att den inte fanns kvar då? Så himla typiskt!!! Nu måste jag tänka om och sticka ännu längre ut på stan :(

Men Johannes är dagens födelsedagsbarn, han ska firas med stockholmsvit färg på roller.

Bara håna mig, gör det!!

Min första demo på pianot skulle visa sig locka till mer skratt än beundran... jag tyckte att den var ganska ok ändå, lite fel tempo på nåt ställe men hade jag varit kvar hos Karolin och Martin hade garanterat mer än ett barn sjungit med.

Ringde mamma igår och pratade stickning. Skulle kolla om vi hade lite beskrivningar hemma som jag kunde ta över. Hon frågade vad det skulle vara för sort. När jag sa att det gällde hur en avig respektive rät maska såg ut sa hon att det inte var den typen av beskrivning som finns i hennes låda. Hon erbjöd sig att visa live på söndag... måste skaffa garn tills dess alltså. Men hon tar bra betalt!

Hon kan inte komma ihåg min svarta elefant eller mumintrollet så så minnesvärda var de! Det enda hon kom ihåg var den fula långa ormen (jag vill minnas att han kallades ormen Långe)med stoppningen halvvägs ut genom alla gigantiska maskor. Det var brorsan som virkade eller stickade den, målet var att göra den jättelång så maskorna blev väldigt lösa, han hade garanterat nån tävling i skolan. Ful var den och min elefant är värd bättre än att hamna i skymundan för den där hopplösa saken!

Du e så söööööööööt

Jag har fått ett piano av Kalle! Ett sånt man kan rulla ihop och ha med sig i väskan, precis som en stickning. Nu kan jag dra igång med planerna inför sommarens kommande turné... ska bara få ihop det där rockbandet först...

Halva dagen har egentligen gått åt till att ligga på golvet och vrida mig av skratt inför min egna musikaliska uselhet. Jag tror kanske bara att Kalle förstår hur roligt jag tycker att det här är! This song is for you honey!

Jo minsann, jag har stickat!

Mumintrollet är nog virkat faktiskt, men när jag hittade den här bilden så kom jag plötsligt ihåg nåt tufsigt med stora hål i maskorna så stoppningen ramlar ut, jag har stickat en svart elefant med rosa öron! :D

Har börjat kolla på lite mönster till strumpor. Rena grekiskan på svenska och när det var på engelska blev det ännu svårare. Varför är det ingen som talar om hur en avig och en rät maska ser ut och hur man gör? SNYFT! I den mest basic beskrivning jag hittat hittills står det: Lägg upp 80 maskor fördelat på 4 stickor, 2 a 2r, sticka ca 50 varv resår. Sen när vi kommer till hälen... då visar de ett förbannat diagram med kryss och prickar i, som inte är "fyra i rad" utan nåt som jag inte klurat ut än. :( Hepp!

Jag ska kanske börja med en halsduk trots allt, har en känsla av att jag kan vara ganska duktig på frans.

Ett mumintroll i ljusblått bomullsgarn

Överallt var jag än tittar och ser så finns de där... på bussen istället för en bok, på caféet tillsammans med en latte, på shoppingrundan poppar de ut ur tjejernas väskor och bredvid soffan i en liten korg i snart alla vännernas hem. Stickningen!

HUR har stickningen kunnat få en sådan revival? Jag känner mig skitdålig!!! Jag har inte suttit och övat i väntan på att det skulle bli ok att sticka igen som alla andra tycks ha gjort. Jag har stickat en enda grej i mitt liv, ett ljusblått mumintroll som kanske är 15 cm högt och tjockt om magen. Det kan mycket väl vara så att det där mumintrollet är virkat vilket reducerar mina stickade verk till noll. Mamma du vet kanske, tror att han finns i nån garderob hemma...

Men allt det mina vänner stickar är så fint... så jämt och snyggt i kanterna och ser ut som sånt mormor eller farmor har stickat. Eller nä, inte min mormor för hon kunde verkligen inte sticka, men hon var duktig på att sy dukar istället. I torsdags visade Jessica stolt upp sina senaste stickade alster och i lördags hade Isac på sig de sötaste stickade strumporna någonsin... där erkände mamman genast att det var ett farmorverk... men de blev inte mindre fina för det. Jag har nu snokat runt lite på nätet och tror att strumporna han hade på sig kallas för Opalstrumpor.

Så nu ska jag sticka ett par opalstrumpor. Tea säger att det är dumt att börja med strumpor för att det är svårt, men om jag ska bli klar till den 30 september då Julgrisen ploffar ut så måste jag börja nu. Finns inte tid att öva på små fyrkantiga bitar. Det var nästan så det började... Karolin utmanade mig till att börja sticka utan att vara med själv, men målet är ett par perfekt formade färgglada strumpor i yttepyttestorlek.

Det finns en massa stickklubbar i Malmö. Jag ska joina den bästa och bli ett stickningsproffs. Se det som personlig utveckling i regnbågens alla färger.

Bland oss specialister

Jag är fenomenal på att tappa bort mina saker... men nu var det ett tag sen sist så (ta i trä) kanske har jag vuxit ifrån det där.

Men jag har aldrig varit så här korkad! Taget från tjuvlyssnat.se...

Det verkar som om han har tappat mer än bara sitt kort…

OKQ8, Stockholm

Två berusade män ~30 kommer stressat in på bensinmacken och går fram till kassan där två biträden står.
Man 1: Fan jag måste låna telefonen och ringa och spärra mitt kort, jag måste ha tappat det någonstans.
Man 2: Men ta det lugnt… (Han vänder sig till det ena biträdet) Har du mött en sån nojig person förut?
Biträde 1: Men det är klart man är orolig ifall man tappat sitt kort.
Man 1: Det måste ha varit killen i svarttaxin, jag gav ju honom mitt kort för att jag skulle betala. Då ringde han ett nummer och efter en stund sa han att det var problem och att han behövde min kod. Så då skrev jag in min kod i hans mobil.
Biträde 2: Gav du bort ditt kort och din kod till en kille i en svarttaxi? Tror du att du kan betala med kort i hans bil?
Man 1: Ja, han sa att det var problem så han behövde koden så skulle det ordna sig.
Mannen ringer och spärrar sitt kort men fortsätter att agera stressat.
Man 2: Men ta det lugnt, du behöver inte vara nojig. Ifall han har blåst dig så har han blåst dig, det spelar ingen roll ifall du står här och är nojig. Ta det lugnt så går vi hem och äter chips istället.

I väntan på Jack Dawson

På samma vis som det finns en del låtar som jag inte förstår varför jag gillar så finns det en del filmer som jag inte förstår varför jag tycker är jättebra. Titanic är en av dem. Men den filmen drar min uppmärksamhet till sig likt en magnet. Jag har inte sett den så många gånger, fyra kanske... första gången på Odeon i London när jag var på väg hem från Leeds 98, senast alldeles nyss på tv.

Vilket öde Titanic gick till mötes är något alla vet, men ändå satt jag där på bion tillsammans med hundratals högt snyftande engelsmän (engelskor?) och vägrade tro att fartyget skulle sjunka. För att det trots allt gör filmen mer trovärdig så har jag nu accepterat att Titanic sjunker. Men det är riiiiiiiktigt jobbigt när Jack fryser ihjäl i vattnet. Inte så att jag fäller några tårar, filmer har sällan den effekten på mig, men det gör ont i hela mig... han e ju så bra! Hittills har jag inte sett någon annan film där jag varje gång bävar inför det jag kommer att se, trots att jag vet exakt vad som kommer att ske. Men jag skruvar på mig i soffan, jag vill sträcka ut en hand eller i alla fall springa tokfort bakåt så att även tiden skruvas tillbaka och jag kan övertyga Jack om att inte gå ombord. Alla tjejer vill ha en Jack Dawson, så är det bara. Alla tjejer är värda en Jack Dawson, så är det bara med det också.

Kollade för första gången upp exakt var det var Titanic sjönk... jag har en massa bilder i mitt huvud som jag vet är fel men så länge jag inte kollar upp dem och ändrar bilden till den korrekta så finns den felaktiga kvar för att det inte finns något annat att ta fasta på. Till exempel trodde jag fram tills vi läste om Europa i skolan att Holland var en stor ö någonstans lite väster om Sverige. Eftersom Titanic krockade med ett isberg och de största isbergen finns på Antarktis så sjönk hon naturligtvis någonstans i krokarna söder om Australien (Min slutledning snarare än fakta säkerligen). Fast min bild är väldigt diffus och jag ser egentligen bara Sydpolen söder om Titanic och inte så mycket ovanför. Detta trots att jag vetat hela tiden vilken rutten var. Kommer ta tid innan min bild förändras där... dock har jag kommit över att Holland inte är en ö.

En väldigt trevlig brunch

Sofia har varit nere i Lund i helgen och idag hade vi bokat in en fika. Gårdagens festande gjorde det lite jobbigt för henne att hinna med allting på utsatt tid så det blev till slut brunch på Studentska gården tillsammans med fyra av hennes forna korridorsvänner. Men det var supertrevligt, jätterara tjejer och vi hade en väldigt bra diskussion... vad den handlade om lämnar jag utanför blogvärlden, men vi blev nog alla lite klokare :).

Därefter tog jag och Sofia en promenad i stadsparken och försökte komma ikapp varandras liv. Men det är för mycket som har hänt och det är för mycket som ska komma ut, vändas och vridas rätt på, för att vi ska hinna med det på så kort tid. Tänk att jag inte träffat henne sen början av november, känns som en hel evighet och mailen och telefonsamtalen har varit alltför få och korta sedan dess. Jag hoppas så att jag hinner träffa henne när hon är nere igen nästa helg, för det finns saker som jag inte hann säga, som hon måste få veta... sen tror jag inte att vi kramades tillräckligt mycket.

Annars så får jag väl åka upp till Oslo och hälsa på snart. :)

Här kommer Pippi Långstrump

Också Martin... Tommy och Annika får inte vara ensamma på bild.

Ständiga köbesökare

Oftast står vi i kö tillsammans. Men vi har hört att det ska vara en bra bokning på Inkonst ikväll! :-)

Saft saft hallonsaft...

Var hos Karolin och Martin för att fira Karolins 30 år och en månadsdag. Bilkörande gjorde att jag joinade barnen istället, saft och kakor i mängder... det fanns ganska många kids på golvet att umgås med.

William, Molly och Anna-Lisa i helbild... mammorna Anna, Linn och Åsa vars ben syns... ständigt vakande :)

Karolins malätna hund var dagens största tilldragelse... jag vet inte, jag tycker inte att det där gungande huvudet är så fascinerande... men barnen gillade den, trots att all päls är borta. Just nu kan Molly inte välja om hon ska titta på mig eller hunden (eller sätta igång radion).

Magen får fortfarande inte vara med, men blivande mammor och nyblivna 30-åringar vill numera vara med på bild.

Som sagt, magen får inte vara med. Jag tror att småkillar vid namn Isac är min grej... här har vi en raring till. Efter att ha kräkts lite på Karolin, hon måste ju vänja sig, så stod han väldigt fint hos mig en halvtimme och studerade omvärlden med stora ögon. Jag undrar om hans fina byxor finns i vuxenstorlek... jag är avundsjuk.

William, bakom stolen, var mest överallt... men han har slutat smaka citron och senap med ögonen. Tage som sitter i stolen blev plötsligt blyg. Men innan dess viskade han lite med pappa innan han vågade fråga mig om jag ville följa med ut och se när han satt i solstolen på balkongen. Ett ytterst dåligt raggningstrick men jag smälte ändå.

Det fanns vuxna människor på kalaset också, men de var så tråkiga att leka med! :P

Min syn på saken

Speciellt när jag ska ta foto så märks det att mitt perspektiv på saker och ting är lite annorlunda än alla andras... det är på en något lägre nivå... dock aldrig så lågt som buskis.

Lite glada vänner från Barnevalen, Marcus och Mattias... men är inte Mattias med i Jesperspexet och Aderton också frågar ni... Jovisst är han det!

Calle Calle Calle... mannen som gjort "Gratis e gott" till en princip. Hade aldrig hört Hojfen innan men var glad för att han fått biljetter via Nöjesguiden som han lusläser på events i Malmö. Calle är även gammal kompis från Maskin och TM, så det så!

Tobbe... det var inte igår jag träffade honom. Han hade hängt med Calle, "för han hade biljetter som han vunnit på Nöjesguiden, jag har ingen aning om vad det här är men det är ganska kul". Tobbe är också gammal kursare från Maskin och TM. Dessutom killen som tog över sexmästeriet efter mig.

Gött att springa på den gamla världen när det är de bra människorna man springer in i!

Hojfen Balagan

Killarna är grymma! Balkan light förmodligen men tokbra röj... det är så gött när hela publiken dansar!! :)

Sweet reunion

Vi har inte setts på 1,5 vecka. Det känns konstigt, men nu har vi kramats och kommit ifatt... ordningen är återställd.

Jag har läst en bok!

Läser alldeles för lite skönlitteratur nuförtiden. Egentligen så har jag nog tid... men oftast blir det att jag sitter och läser saker i uppsatsen om och om igen, ändrar lite och läser igen. Oerhört tråkigt.

Men nu har jag läst ut en bok i alla fall. Har faktiskt läst ett par böcker sen jag skrev om någon sist men kanske har de inte varit värda att skriva något om.

Denna gången har jag tagit mig igenom Haruki Murakamis South of the Border West of the Sun. Hittade den i Kalles bokhylla och anledningen till att den fanns i hans hylla heter nog Hampus :)

Jag har inte läst några av Murakamis böcker tidigare. Men jag kommer att läsa i alla fall en till, Norwegian Wood som många anser vara den bästa. Då ska jag se om det jag gillade i South of the Border West of the Sun är genomgående för Murakamis stil eller om det var tillfälligt.

Även fall det inte är tal om en saga så finns det lite sagostämning över berättelsen, ett japanskimmer skulle jag nog egentligen vilja kalla det. För i mina drömmar så råkar det ligga lite schyst morgondagg över hela Japan (jmfr fåniga tavlor med unicorns som alla tjejer utom jag hade i sina flickrum). Förmodligen är det det jag tycker bäst om i boken, även om det handlar om känslostormar så beskrivs de med ganska små ord, boken är nästan lite timid, förstör inte morgondaggen. Kan ju också vara den japanska kulturen som bidrar till det, tillknäppt men med mycket tankar.

Därför känns avsnitten med relativt deskriptiv sex väldigt konstiga. De bitarna hade jag kunnat leva utan... blir mer en dålig harlequin (finns det nån bra?) som inte tillför boken något. (Hampus... alla böcker du "rekommenderat" har såna här avsnitt... gillar du dem eller?)

Det finns inte en tillstymmelse till fantasy (enhörningar finns faktiskt inte) i boken för då hade jag kräkts, men det är nåt magiskt... huvudpersonen i boken ifrågasätter ofta om det han upplevt är verklighet eller om han drömt. Det får läsaren att tveka också. Det gör att man faktiskt inte vet hur boken ska sluta alls. Sista kapitlet är också det allra bästa. Det kapitlet blir ett bevis på att människor ofta viker sig för samhällets regler, vad som är rätt i "allas" ögon. Det är ingen som märker något utåt, allt stannar inom familjen mellan man och hustru. Återigen det tillknäppta, morgondaggen ligger kvar. Jag kan inte bestämma mig för om det är en styrka eller svaghet som ligger bakom besluten för händelserna i sista kapitlet. Någonstans måste jag nog ändå beundra hustrun för hennes styrka. Jag är inte den accepterande typen och hade haft stora problem att finna mig i en situation där jag blir ytterligare åsidosatt när jag redan övergett mina drömmar till förmån för någon annans och mina tankar aldrig tyckts existera.

Vill ni veta vad boken egentligen handlar om får ni väl söka på Amazon eller nåt :)

Nu ska jag först läsa om traktorer i Ukraina... sen blir det Norwegian Wood.

Sopptorsdag i Holmby

Var för första gången hemma hos Jessica och Patrik (mest Jessica eftersom det är girls only) i Holmby. Fick inte se nåt zoo som Jessica påstått att de har i trädgården. Men en hönsgård... eller är den kanske till för kaniner?... och en läskig spindel som Tessan vägrade döda. Det kommer regna imorgon oavsett tror jag.

Vi hoppas på att Jessica och Patrik ska skaffa barn snart och att det blir en pojke... ikväll har det konstaterats att pojkar bara leker med lego.

Anna jobbar i Danmark denna veckan så hon kunde vara med. Maria är fotogenisk som vanligt ;)
Vi snackar bra bild... Ann är hemma från USA också så faktiskt var alla soppflickor på plats utom Emma T.

Utrensning

Anders undrade igår, när jag bad honom ta ner kaffekoppar, om jag hade kaffebjudning ofta. Men det är ju helt fel slutledning... jag bara råkade ha för många udda koppar och muggar stående i skåpet i alla fall. Men nu åker de ut! Kan ju inte ha morotsorange och grönt till mitt i övrigt vita, svarta och turkosa porslin (tänkt om det hade varit melerat i de tre färgerna kombinerat!).

Ordningen är återställd... så nu Robin står mina fula turkosa (dessutom trekantiga) 80-talstallrikar i en hög för sig, väl synliga och nåbara. :)

Jag skulle kunna vara den enda i världen som verkligen vill ha ett riktigt gammalt kök som är lågt så jag når mer än till första hyllan! :P

If someone could hear me now!

Kaffet har gjort sitt på min hjärna just nu och jag är hyperaktiv. Skapade den där listan med låtar som jag frivilligt eller ofrivilligt trallar med i.

Jag har kommit på ytterligare en grej... en och en kan de här låtarna vara lite småtrevliga... men 45 på rad är för mycket redan efter andra låten. Boys and girls, det här är så dåligt att man tjuter av skratt. Hade det inte varit för min granne så hade jag garvat högt men nu är det stilla tårar som rinner på mina kinder istället.

Det finns bara en låt som jag utan att tveka kan säga är dålig som ensamstående... gissa vilken det är? :P

Wilson Phillips fick med tre låtar... känn på den! Alla är jättedöbäst!

To much coffee

Har druckit alldeles för mycket kaffe ikväll. Men det blev bara så under MVK-mötet. Kommer vara vaken till 100.

Sitter just nu och smaskar lite på mörk choklad med halloncrisp... gott! :)

Kolla på American Idol, jag har redan erkänt att jag är barnsligt förtjust i sådana program. Men det finns en sak som jag lagt märke till hos mig själv. Självklart gör jag min egen bedömning av alla sångare under tiden som de sjunger och skriver min egen lilla recension i huvudet (eller på IM till nån kompis som kollar eller inte kollar på programmet) innan Randy, Paula och Simon säger sitt.

Ungefär likadant är det med ny musik jag hör. Kollar runt så pass mycket bland det nya att jag ofta hört det innan jag läser recensionen i tidningen (har ju ingen tidning längre).

Allt oftare stämmer min recension väl överrens med det kritikerna eller juryn i Idol har att säga. Men... innebär detta att jag blivit en bättre recensent, hör vad som är bra och dåligt i musik, eller har jag tränat mitt öra för att höra vad som kommer att gå hem hos kritikerna och sätter min egen värdering därefter? Jag kanske bara inbillar mig att något är dåligt, när jag innerst inne tycker att det är bra... eller i alla fall lite catchy!?

Ska fundera på det där några varv till tror jag. Sen göra en lista med alla låtar som jag lyssnar på och mycket väl kan sjunga med i för full hals trots att de är "dåliga". Skulle inte förvåna mig om Nick Lachey får vara med på den listan... ryser lite vid tanken, men hey... pojkband har faktiskt en plats även i min värld.

Jag vill veta vem ni är!

Jag vet inte om det är denna eller den lilla räknaren jag lagt till längst ner som håller reda på er men nu vågar jag inte ta bort denna för då kanske det slutar fungera ;)

Jag vill alltså veta vem som läser min blog, tror inte en fråga skulle ge så många svar... eller, vilka är ni? Man kan lämna kommentarer även om man inte har ett konto :)

Bra idag, bra imorgon

De flesta har säkert redan hittat till Finetune, om inte annat så via Hampus blog. Men han har ju inte samma musiksmak som jag ;)

Satt igår och letade lite låtar och hittade såna där låtar som jag kan lyssna på alltid (eller inte riktigt)... musik som jag kommer tillbaka till, ibland efter att inte ha lyssnat på den på flera år.

Nä, alla låtarna är inte skitbra... många minnen, till exempel hade inte Travis- Why does it always rain on me? fått vara med om det inte varit för att Ted stått och vrålat den i min lägenhet i Lund vid ett speciellt tillfälle. Hade det inte varit för mina syskon skulle inte en enda låt med Simple Minds få vara med heller.

Låtlistan finns i högerkanten... tempot är hyfsat lugnt, man kan ha den i bakgrunden utan att få epilepsianfall. :)

Enjoy!

Jag blir lite imponerad!

När jag tänker efter så förstår jag faktiskt inte alls hur det kan ha gått till men mitt körkort är klart. Jag postade brevet i söndags men efter tömningen så jag räknade med att det skulle gå iväg igår kväll. Men då hade jag inte haft mitt körkort på plats på posten i Malmö idag så jag antar att de lyckades tömma lådan nån timme försent på Alnö :). Men det har ändå gått farligt fort att fixa det nya körkortet, hade räknat med nån veckas väntetid. Nu ska vi se hur min namnteckning blev!

En drös med foton

På lördagen var vi ute i Västanå i Margaretas (en Ya-Ya flicka) stuga. Fick undan en massa löv som pyromanpappa satte eld på och rökförgiftade hela släkten innan nån annan stoppade hans upptåg med lite snö som låg kvar i skogen.

En pyromanpappa i begränsade former får till en bra grillning. Årets första för mig och jag kommer förmodligen inte att få i mig så många korvar till i år. Efter maten blev det två hårda matcher Kubb... Ellas lag förlorade för att alla inte höll tummarna ordentligt. Jag satt bara i solen och hade det bra.

Isac var nöjd när han fått av sig de tunga galonkläderna, ätit upp korven och fått ett russinpaket istället.

Andra (ja, hon heter så) försökte sätta sig på stolen men My var snabb och trängde sig före... "den e MIN". I övrigt hoppade My mest omkring i vattenpölarna och slängde i de tunga bocciakloten så det stänkte på alla.

Det känns lite konstigt när det är 20 grader varmt i luften och helt vindstilla men isen ligger kvar på sina ställen. Det här är ute vid deltat.

Efter turen till deltat åkte jag över till Alnö och hälsade på Jenny, Roine och Isac. Var tvungen att se hur det gick med huset och golvläggningen. Har hänt betydligt mer där än i min lägenhet sen förra året. Åt mjukglass på Ö-grillen och postade äntligen brevet till vägverket. Isac visste inte riktigt vad han skulle koncentrera sig på, glassen eller bilarna och motorcyklarna på vägen bakom.

Det ser kanske ut som att Hilma fuskar och har tassarna i men det har hon inte. En i alla stycken helt galen hund. Dribblar bort en totalt om hon får en fotboll. Släpper aldrig taget om sina leksaker. Ola fick ge sig efter ett tag. Han blev trött i händerna.

Mitt och Olas flyg gick senare än de andras så vi hade lite tid att checka områden vi inte sett sen vi var barn. Försökte gå runt Vivstavarfs tjärn men det gick inte. Så vi åkte upp till ladan (numera E-On hockeyarena) istället och tog ett varv i skidspåret utan snö. Men där åkte vi när vi var små... vi kommer ihåg att det fanns två rundor att ta, en kortare och en lite längre. Vi såg en jättekort runda nu, kanske inte mer än 350 meter, vi hoppas SÅ att det inte var den korta rundan då också!!!
Efter den långa promenaden längs den korta rundan så åkte vi in till Sundsvall. Undrar om Café le fil du Rasoir har lika bra fredagsöl i Sundsvall som Malmö?

Ola fick ångest direkt... jag skrek "We're gonna die!!!" och tog ett foto. Jag tycker att propellerflyg är lite scary alltså.